Equmeniakyrkan Kaxholmen

I valfrihetens samhälle är det svårt för många att orientera sig.
En del försöker hinna med allt.
Andra stupar i rådlöshet över vart vägen går som leder till livet.
Åter andra går vilse.
Hur ska vi hitta vägen?
Hur ska vi hitta det som håller oss vid liv?

Jesus säger; Jag har kommit för de ska ha liv, och liv i överflöd.
Så kyrkans enkla svar är förstås: Jesus.
Men var och hur finner jag då honom?
Mitt enkla svar: i det som ger dig liv.
Det som fyller på. 
Det som betyder något på riktigt.
Det som får hjärtat att vibrera.

Det betyder inte att det alltid är kul.
Eller där man förväntar sig.
Inte heller att det är smärtfritt.
Och det är sällan storslaget.
Oftare i det enkla och nära.
I det avskalade och nakna.

Om det sjunger Peter LeMarc.
Allt det vackra i världen
ligger dolt någonstans
I skärvor och spillror
där alla färger tappat sin glans
I dessa brustna bitar
finns allt vi drömde om då
allt det vi förlorat
allt det vi kunde förstå
Vem vet om vi lever, vem vet om vi finns
vi måste tillbaks till något vi minns; 
Det finns någonting som är heligt
Någonting som är rent
Någonting som är oförvanskat
Om det inte är för sent…

Välkommen till en annorlunda gudstjänst i Equmeniakyrkan på söndag.
En musikmässa med Peter LeMarcs sånger.
Det som håller oss vid liv.

Medverkar gör en kör med sångare från Kaxholmen, Österängskyrkan och Ekhagskyrkan under ledning av Håkan Sparf,
Musiker: Axel Dahlin – orgel, Tomas Udin – klaviatur, Wille Olofsson – trummor, Ludvig Sparf – bas, Dan Palmér – gitarr, Peter Hjalmarsson – saxofon.
Texter och ord: Andreas Sköldmark m fl
Söndagsskola och kyrkfika

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Lagom.
Ibland säger man att det är det mest svenska av svenskt.
Att ”vi” (vilka vi nu är) är lagom.
Inte för mycket.
Inte för lite.
Utan lagom.

Någon tycker nog att det är ett tråkigt ord.
Inte färgsprakande och intensivt.
Utan lite mellanmjölk.
Beige.
Tråkigt helt enkelt.

Men jag tycker det är vackert.
I alla fall sedan jag hörde någon berätta om ursprunget.
Att orden från början betydde ”laget – om”.
Att t ex drycken man drack skulle räcka till alla.
Man skickade bägaren och alla drack.
Men lagom mycket – så att det räckte åt alla.
Kanske lite beige.
Men också vackert!
Att dela.

Jag tänker på det ordet när jag läser texten om Mannat i Öknen som hör till söndagen.
Där det föll lagom mycket.
Så att det räckte.
Men om någon roffade åt sig.
Om någon var girig.
Då ruttnade det.
Lagom är bäst.
Så att det räcker.

Det handlar om Livets bröd på söndag.
Om Jesus som Brödet som mättar hunger.
Men det handlar också om delande.
Av tro och bröd.

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan.
Fördjupa gärna ditt deltagande genom att läsa texterna innan:
2 Mos 16:11-18 
1 Pet 2:1-3
Joh 6:24-35
Ps 107:1-9

I gudstjänsten medverkar Alexander och Linnéa Stenmarker, Andreas Sköldmark, Ylva Magnusson m fl. 
Rosie Gard sjunger.
Det blir dop av barn och utgångskollekt till nödhjälp i Mocambique.
Kyrkfika i vanlig ordning!

Välkommen!

 

 

/andreas sköldmark
pastor

En ängel kommer till Maria.
Säger: ”Var inte rädd Maria. Gud gillar dig och du ska föda Guds son.”
Ungefär.
Och Maria svarar: ”Okej”.
Ungefär.

En alldeles unik och ovanlig händelse.
Långt från vår verklighet och värld.
Eller?

Egentligen är det inte unikt och ovanligt.
Jo, i en mening förstås.
Jesus föddes då.
En gång.
Som människa.
Och Gud.
Samtidigt.
”Utan åtskillnad och sammanblandning” som kyrkofäderna så klokt formulerade detta mysterium.

Ändå är det precis det som händer oss alla.
En ängel, budbärare från Gud, kommer och hälsar oss:
Var inte rädd.
Gud gillar dig.
Och Gud vill att du låter hans kärlek bli kropp i världen.
Varje dag.
Idag.

Som Maria kan vi undra hur det kan vara möjligt.
Och Gud svarar nu som då:
Helig Ande, Guds kraft, ska vila över dig.

Maria svarade Okej.
Vad svarar du?

Om vi vågar säga Ja.
Fast vi kanske tvivlar.
Om vi vågar säga Okej.
Fast vi kanske undrar.
Då tror jag att vi, liksom Maria, får sällskap på vägen.

Maria fick Elisabet som också skulle föda.
Vi får en syskon i Guds familj.
Ressällskap med samma uppdrag:
Att ge Gud kropp i vår värld.
Händer och fötter.
Mun och ögon.
Öron och värme.
Kärlek och omsorg.
Nåd och sanning.

Välkommen till gudstjänst på söndag – Marie bebådelsedag.
Läs gärna texterna för att fördjupa din erfarenhet:
Mik 5:2-4 
Rom 4:18-21
Luk 1:39-45 och Luk 1:26-38 (som läses varje år)
Ps 147:7-15

I gudstjänsten medverkar Maja Folkesson, Adina Wenell, Kirsten Björnlinger  m fl
Det blir sång och musik av musiker från Södra Vätterbygdens Folkhögskola.
Söndagsskola med filmvisning.
Kyrkfika.

Välkommen!

 

/andreas sköldmark
pastor

 

Sitter på en lunchrestaurang i centrum och funderar över sällskap. 
I vems sällskap lever jag mitt liv?

Frågan kommer med texten för denna söndag i bakgrunden.
Matteus berättar att Jesus är hembjuden till en farisé.
Man kan undra varför?
Är han ärligt intresserad?
Vill han lära sig mer om denne nye Rabbin som samlar folk?
Skulle han vilja ha honom som vän?
Eller är det mest som ”en fjäder i hatten” Jesus sitter där?

Så kommer hon.
Hon som stör bilden.
Objuden.
Opassande känslosam.
Ovärdig hans hus och sällskap.
Men inte för Jesus.

Det får mig att fundera över mitt livs sällskap.
Vem sitter vid mitt bord?
Har jag bjudit in Jesus också till mitt hem?
Mitt vardagsrum?
Varför har jag gjort det?
Som en fjäder i hatten.
Eller för att jag verkligen vill ha en relation?
Och är jag redo för en objuden gäst som också behöver hans – och mitt – sällskap…

Du som läser detta är i alla fall bjuden – till gudstjänst i Jesu sällskap.
På söndag i Equmeniakyrkan.
Vi firar gudstjänst med Smulans förskola. Barn och pedagoger medverkar, liksom Anders Nordin, Andreas Sköldmark m fl
Kyrkfika i vanlig god ordning.

Läs gärna söndagens texter som en väg till fördjupning av möten och mötet.
1 Kung 19:1-8 
1 Kor 10:12-13
Luk 7:36-8:3
Ps 130

Välkommen!

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Hon upprepade de orden på slutet.
När livet var på väg att tas ifrån henne.
Inte som ett kallt konstaterande.
Utan med värme till de som redan sörjde.
”Det här är livet.”

Som om hon sa: vi kan inte vänta oss annat.
Vi har haft goda stunder.
VI har fått kämpa.
Men nu går det mot sitt slut.
Lite fortare än vi tänkte.
Men det hör också till.
Det här är livet.

Jag tänker på de orden när jag läser evangelietexten för söndag.
Jesus berättar för sina vänner att han ska lida, dö och uppstå.
Det är dit han är på väg.
Petrus reagerar som vi nog alla skulle gjort – och gör.
”Nej, det kan inte få hända!
Må Gud bevara dig från det!”

Då säger Jesus det oerhörda till Petrus:
”Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds utan människors.”
Det är som Jesu rädsla för att inte orka, eller kunna, gå den väg som väntar bryter igenom.
Hans ilska över att bli frestad att välja en annan väg.
Precis som i öknen några år tidigare.

Men i hans ord finns också att det är mänskligt att tänka så.
Det är mänskligt att tycka att lidande och död inte hör till detta livet.
Det är mänskligt att tycka att det orättvist.
Att bli arg och ledsen när livet gör oss och andra illa.
Att be om att få slippa.
Det är mänskligt.
Och det är ok.

Men Gud ser något annat.
Att lidande och död också hör till livet.
Och vi har inte fått något löfte om att slippa undan.
”Där jag är, där kommer också min tjänare att vara” säger Jesus.

I fastetiden får vi öva oss att avstå.
För en gång måste vi avstå från allt.
Också livet.
Men vår tröst och vårt hopp är att den vägen har Jesus redan gått.
Och lovat att gå med oss.
Ingen går den ensam mer.

På söndag är kyrkoårets tema för gudstjänsten: Prövningens stund.
Välkommen att fira gudstjänst!
Läs gärna texterna som en väg till ett fördjupat möte.
1 Mos 4:3-7 
Jak 1:12-15
Matt 16:21-23
Ps 31:2-6

I gudstjänsten medverkar Frida Hellsing, Andreas Sköldmark m fl Sylvia Hermansson sjunger.
Det är söndagsskola och Klubb 10.12 och insamling till Equmeniakyrkans pastors- och diakonutbildning. (läs gärna nedan)
Och som en fortsättning på gudstjänstens gemenskap: kyrkfika!

/andreas sköldmark
pastor

___________________________________________

TILL EQUMENIAKYRKANS FÖRSAMLINGAR
10 mars är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildning.
Equmeniakyrkan består av 690 församlingar runtom i vårt land. Från Trelleborg i söder till Malmberget i norr. Församlingen är Kristi kropp. Olika delar med olika funktioner. En viktig del i Kristi kropp är det vi i Equmeniakyrkan kallar de särskilda tjänsterna, diakoner och pastorer.
Gud är en personlig Gud som kallar alla till tjänst och en del till särskild tjänst. Det är inte en särskild sorts människor som Gud kallar till att vara pastorer och diakoner i Equmeniakyrkan. Det är kallelsen som är särskild.

Att vara pastor och diakon är att få möta människor i livets olika situationer och skiften. Det är att få gå med. Att lyssna och ta sig tid. Det är att vara förankrad i sin egen tro för att kunna dela den med andra. Att vara pastor är att kunna tolka och tyda bibeltexter, forma gudstjänster, leda församling och grupper, möta existentiella frågor, förstå samtiden, inspirera, utmana och trösta. Att vara diakon är att vara med och göra Guds kärlek synlig här på jorden. Denna kärlek tar sig många uttryck och den vill möta människors utsatthet med respekt, omtanke och solidaritet. Att vara diakon innebär att vara en röst för de utsatta i kyrka och samhälle, att synliggöra orättvisor och förtryck, både på ett strukturellt och personligt plan.

Att vara pastor och diakon kräver en bred kompetens. Därför behövs en utbildning som präglas av både bredd och fördjupning. En utbildning med både teoretisk skärpa och förankring i den praktiska verkligheten. Detta är en dag när vi i glädje och tacksamhet får vara med och göra skillnad, bidra både ekonomiskt och i förbön, för att vi ska ha goda medarbetare i vår kyrka också framöver. Stor del av utbildningen finansieras av statliga bidrag men inte allt. De medel vi idag gemensamt samlar in bidrar till att kunna genomföra andakter och gudstjänster, predikoövningar, röstoch talteknik, andligt forum, personbearbetande samtal med terapeut, forskning, temadagar, VFU med mera. Tack för din gåva och din förbön!

Marie Lindholm Handläggare medarbetarrekrytering, Kontaktperson diakonkandidater
Linnéa Lidskog Handläggare medarbetarrekrytering, Kontaktperson pastorskandidater

 

Ibland faller saker saker samman.
Alltså inte att det rasar – utan att det lägger sig fint tillsammans.
Så att man inte kan låta bli att tänka att Någon väver.
Att det är en fingervisning.
(Om man nu inte väljer att tro att det sker av en slump).
I vilket fall känns det så med söndagens tema och vår egen rubrik på fastetiden.

På söndag är det fastlagssöndagen och kyrkoårets tema är Kärlekens väg.
Vår rubrik på inbjudan till fasta är: Modet att avstå.
Jag tänker att de hör samman.
Att de kamrater på den väg som för till livet.
För kärlek är att avstå.
Och att avstå är att gå kärlekens väg.

Det är förstås lite på tvärs med denna världens sätt att tänka.
Där vi hela tilden ska lägga till.
Bygga på.
Förmera.
Köpa mer.

Men den kärlekens väg Jesus bjuder in till går i motsatt riktning.
Mot enkelhet.
Och helhet.

Kanske är det just det Jesus menar när han i söndagens text talar om att ”denna världens härskare ska fördrivas” – 
i samma andetag som han talar om att han ska avstå sitt liv.
Inte så lättsmält kanske.
Men en inbjudan till en väg.
Som inte är så enkel att gå.
Den är smal och man får vandra varsamt.
Men någon har gått före.
Och ingen av oss går ensam.

Välkommen till nattvardsgudstjänst på fastlagssöndagen.
Som en väg till egen reflektion och gudstjänstens fördjupning – läs gärna texterna innan:
Est 4:12-17 
1 Tim 2:4-6
Joh 12:20-33
Ps 86:5-11

Medverkar gör Andreas Sköldmark, Anders Sandberg. Pelle Tengblad och Tomas Udin med sång och musik.
Söndagsskola och kyrkfika.

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Jag märker det hos mig själv.
Att jag blivit en sämre lyssnare.

Inte i jobbet.
Inte när jag sitter ner med en annan människa för att lyssna och samtala.
Men i vardagen.
Att jag allt oftare svarar eller ringer medan jag gör något annat.
Diskar, hänger tvätt, vallar skidor…
Något jag kan göra utan att egentligen tänka.
Men ändå märker jag att det gör något med mitt lyssnande.
Hela jag är inte där.

Kanske är det lite för mycket i mitt liv?
Så att jag fått för mig att jag inte riktigt har tid att bara lyssna.
Och jag tror inte jag är ensam.
Jag tror att lyssnandets konst i fara i det samhälle jag lever i.
För det är en konst.
En konst som vi inte kan vara utan.
Som bygger relationer, förståelse och väcker kärlek.
En konst som gör oss till Jag och Du med varandra.
Och med Gud.

I söndagens berättelse ur Johannesevangeliet möter vi två helt motsatta reaktioner på Jesu ord.
Någon kan säga: Aldrig har någon talat som han!
Någon annan säger: Kan något gott komma från Galiléen? 
Jag tänker att det måste handla om lyssnandet.
Samma ord.
Någon är där.
Öppen.
Närvarande.
Lyssnande.
Någon annan är också där.
Fylld av sitt eget.
Lomhörd.

På söndag är kyrkoårets tema; det levande ordet.
Läs gärna texterna inför söndagen – vad hör du?

Ps 119:129-135 
Rom 10:13-17
Joh 7:40-52
Ps 33:4-9

I gudstjänsten medverkar Frida Hellsing, Anna-Clara Lann m fl
Efter gudstjänsten; välkommen att dela gemenskapen vid kyrkfikat.

 

/andreas sköldmark
pastor

Det berättas om Paulus och Silas.
När de satt fångna höll de bön och sjöng lovsånger till Gud.
Jag tror det gäller ganska många fångna människor.
På olika sätt fångna.
När allt tas ifrån en.
När livet begränsas.
När mörkret tränger sig på.
Då ber man – och sjunger.

Jag funderar på det ibland.
Vilka sånger har jag i mig?
Vilka sånger är min skatt som bär livet?
Som föder hopp?
Om du blundar och lyssnar.
Vad sjunger inom dig?

På söndag är det önskesångernas gudstjänst i Equmeniakyrkan.
Vi sjunger tillsammans och lyssnar till tankar kring sångerna.

I kyrkans år vänder vi blicken mot påsk. 
Söndagen heter Septuagesima, vilket betyder att det är ungefär 70 dagar till påsk.
Temat för söndagen är Nåd och tjänst, vilket kommer att beröras i predikan.

Läs gärna bibeltexterna innan gudstjänsten:
Jona 3:10-4:11 
Fil 1:3-11
Luk 17:7-10
Ps 25:4-11

Välkommen till gudstjänst!
Medverkar gör Sören och Gittan Rudenstam, Andreas Sköldmark, Anna-Clara Lann m fl
Orgel och piano spelar Sven och Lisbeth Rubensson, Birgitta Häggström och Linnéa Stenmarker

Efter gudstjänsten är du välkommen att stanna på kyrkfika!

 

/andreas sköldmark
pastor

Hur skulle du beskriva världen vi lever i?
Orden kan vara många:
Liberal, postsekulär, god, ond, individualistisk, konsumistisk, orolig, ensam, ohälsosam, skrämmande, vacker, gränslös, omöjlig, rolig…
Kanske beskrivningarna är lika många som vi är som lever i den.
Jag tänker att vi nu är på väg att lämna den tid som haft ”projektet jag” som centrum, mål och mening.
Allt fler börjar erfara att det är något annat att vara människa.
Att vi alltid blir till i relation till ett Du.
Att vi behöver ett Vi för att finna mål och mening.

Bibeln beskriver världen som älskad av ett Du.
Ty så älskade Gud världen…
Jag tänker att det är avgörande för oss som kyrka hur vi beskriver den.
För vår beskrivning hänger samman med vårt uppdrag.
Jesus säger: som jag har älskat, så ska ni älska

På söndag är det gudstjänst, årshögtid och årsmöte i Equmeniakyrkan Kaxholmen.
Det handlar om hur vi ser på världen, på oss själva och på Gud.
Vilka vi är och vart vi är på väg.
Därför möts vi först till gudstjänst och nattvard.
Vi börjar i vårt möte med den Gud som vänder sitt ansikte till oss i Jesus och är närvarande hos oss som Ande.
Sedan till förhandlingar, beslut och val. Bland annat om reviderade stadgar och församlingsordning
Det är också offerdag till vår församling – vi tänker att vi denna dag ger lite extra; av tacksamhet för vad som varit och i glädje över vad som kommer. Kanske som ett verkligt offrande för vi tror att kyrkan rör vid det som är allra viktigast i våra liv.

I gudstjänsten medverkar Märta Wändahl, Andreas Sköldmark och många fler. Sång och musik av Linnéa Stenmarker.
Både till gudstjänst och årsmöte är alla välkomna.
Under årsmötet visas det film för de barn som vill.
I en paus blir det sopplunch och kaffe.

Välkommen!

 

/andreas sköldmark
pastor