Equmeniakyrkan Kaxholmen

Den stora frågan i svenska medier:
Hur ska det gå att bilda regering?
Alla partier utropar sig till valets vinnare.
Alla vill samarbeta – men bara på sina egna villkor.

Mitt i detta kommer söndagens tema: Döden och Livet.
Johannes berättar om systrar vars sorg över deras döde bror byts i glädje.
Jesus uppväcker Lasaros från döden.
Paulus skriver om att han alltid bär Jesu död – och liv – i sin egen kropp.
Ganska svårsmälta texter.

Kan de hänga ihop?
Samhällsfrågan och den kristna berättelsen?
Jag tror det.

För jag tror att livet handlar om att dö en smula.
Jag tror att det är allas vår erfarenhet.
Inte bara att vi ser det i naturen där något alltid måste dö för att ge liv.
Både bland växter och djur.
Utan också att det finns som erfarenhet hos oss.
De gånger vi vågat släppa taget om vår prestige,
vågat erkänna vår svaghet och vilsenhet,
vågat vara sårbara och små.
De gångerna har också liv och kärlek vuxit hos oss
och mellan oss.

Samma med Gud.
Det är i erkännandet av min egen svaghet och rädsla
som relationen med Gud får liv och växer.

Precis det tror jag behöver hända i det politiska landskapet.
Om någon, eller några, vågar dö en smula.
Säga: vi klarar oss inte själva.
Därför ger vi upp en del av det som är vår politik.
För vi behöver er andra!
Då finns det också förutsättning för nytt liv!
Då finns det hopp och en väg att gå.

Kristen tro är en  berättelse om hopp!
Om trons hopp vi alltid får haka fast våra liv vid.
Att själva döden är en väg till livet.
Både nu och här och en gång då och där.
Både i våra enskilda liv och i vårt samhälle.

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan på söndag.
Läs gärna texterna innan:
Jes 26:19 
2 Kor 4:7-14
Joh 11:28-44
Ps 107:18-22

I gudstjänsten medverkar Korsbandet med sång, Andreas Sköldmark, Marcus Antonsson m fl
Vi välkomnar årets konfirmander och vår nye ungdomsledare Martin Eliasson.
Gudstjänstens gemenskap fortsätter in i kyrkfikat!

Onsdagar 18.30 är du välkommen till en stund av bön.
Vi ber för varandra, andra, kyrka och världen.
Bönen kan vara en paus mitt i veckan, en stund av gemenskap eller kanske inledningen till kvällens sammanträden.
Vi möts för att dela, bära och överlåta.

Den här veckan ber vi också för det låsta läget efter riksdagsvalet. Vi ber för att det ska öppna sig vägar framåt, för ett frimodigt ledarskap som strävar efter det gemensamma bästa, bortom egna intressen. Vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.

Välkommen att dela den bönen!

Vilken helg vi fick tillsammans på Strandgården!
Glädje – Andakt – Skratt – Gemenskap – Lek – Bön – Samtal  – Vittnesbörd – Gudstjänst

[ngg_images source=”galleries” container_ids=”10″ display_type=”photocrati-nextgen_basic_thumbnails” override_thumbnail_settings=”0″ thumbnail_width=”120″ thumbnail_height=”90″ thumbnail_crop=”1″ images_per_page=”20″ number_of_columns=”0″ ajax_pagination=”0″ show_all_in_lightbox=”0″ use_imagebrowser_effect=”0″ show_slideshow_link=”1″ slideshow_link_text=”[Show slideshow]” order_by=”sortorder” order_direction=”ASC” returns=”included” maximum_entity_count=”500″]

Att det är valår har väl inte undgått någon av oss. Jag vet inte om ni håller med mig, men det känns lite extra spänt inför det här valet, som att det är mycket som står på spel.

Visst är jag glad över att leva i en demokrati och få vara med och rösta på vilka ledare vi ska ha i det här landet. Samtidigt är det ju inte alla av dessa ledare som jag känner mig trygg med, eller håller med. I valet kommer också andra än mina favoriter att röstas fram. Så, min lilla röst i valurnan… gör den någon skillnad i det stor hela? Jo jag tror det, att den gör skillnad.  

Jag är också glad över att min delaktighet, att vara med och forma samhället, inte begränsar sig till denna enda valdag vart fjärde år! För jag tror inte att våra liv eller vårt samhälle helt vilar i politikernas händer. Samhället är något vi utgör och formar tillsammans. Att vi väljer politiker som ska styra fråntar oss varken ansvaret eller rätten att vara med och forma samhället också andra dagar. Vi får leva ut de värden vi tror på. Visst kan det låta naivt att säga att fred föder fred och att kärlek får kärleken att växa. Men jag tror på de positiva krafternas möjlighet att förmera sig själva. Jag tror att det bland annat är det Jesus menar när han talar om Guds rike som ett senapskorn. Det är det minsta av alla frön när man sår det, men i det finns en växtkraft som gör att det växer och blir stort som ett träd.

Ytterst sett vilar våra liv i Guds kärleksfulla händer, och han vill välsigna det goda vi gör. Så även om mitt bidrag i samhället verkar litet som ett frö, så är det betydelsefullt och gör skillnad!

Vad är egentligen Equmeniakyrkan Kaxholmen för en kyrka? Vad tänker vi om dop, medlemskap, nattvard etc?
Välkommen till två träffar kring identitet och teologi och om nya stadgar och församlingsordning:

29 september kl. 09.00 Frukost, föredrag och temasamtal: Equmeniakyrkans identitet och teologi. Välkommen du som är nyfiken och vill veta mer!
(Anmälan senast 20 sep till frida@equmeniakyrkankaxholmen.se)

10 oktober kl. 19.00 Församlingsmöte med beslut om nya stadgar och församlingsordning. En viktig kväll som vi hoppas du vill prioritera!

Jag lyssnade på en andakt på nätet.
Där ställdes en fråga, ungefär så här:
Blir ditt liv mer kärleksfullt?
Hm… tänkte jag, och visste inte riktigt vad jag skulle svara på den frågan.
Men kände att det var en viktig fråga.

För mig har frågan med ett gammalt ord att göra: 
Helgelse.
Ett ord som betyder att min tro är en rörelse.
En resa.
På väg.
Wikipedia skriver:
”Helgelse är enligt kristen tro den process varigenom den kristne förvandlas till allt större helighet och likhet med Kristus.”

Det fanns till och med ett helt samfund som hette Helgelseförbundet.
Men det gick i graven.
Eller upp i en ny samfundsbildning.
Var det för att man började stå stilla?
Inte längre var på väg.
Kanske blev man bekväm med det som var.
Jag vet inte.

Frågan återkommer – blir mitt liv mer kärleksfullt?

Nu på söndag lämnar vi kyrkoårets tema (som f ö är det fina ”Enheten i Kristus”) för att fira gudstjänst omkring ordet Radikal.
En gudstjänst om liv och efterföljelse.
I en av texterna läser vi: ”Lev ett alltigenom heligt liv.”

Välkommen till en nattvardsgudstjänst som vill utmana våra liv, vårt konsumtionssamhälle och vår individualism.
Läs gärna texterna i förväg:
1 Petrusbrevet 1:13-16
Matt 16:24-27
3 Mos 19:1-2, 13-18

Medverkar gör Andreas Sköldmark, Anna-Clara Lann, Martin Eliasson, Birgitta Häggström m fl
sång och musik av Amanda och Ludvig Sparf
Vid kyrkfikat har vi sista politikersamtalet inför valet med Mattias Ingesson från Kristdemokraterna.

/andreas sköldmark
pastor

Äntligen höst! Nu på torsdag 30/8 börjar scout. 18.3-19.45
Upptäckare samlas vid kyrkan.
Spårare träffas vid österängstorpet och får denna kväll gärna ta med sig sina föräldrar.

Välkomna!

Kanske vi frågar tonåringen på väg ut genom dörren.
”Ut” är ibland det svar vi får.
Bara en riktning.
Inget mål.
Mer att lämna något.

Om någon frågar dig.
Vart är du på väg?
Vad svarar du då?

Vi är alla på väg.
Även om vi inte tänker på det.
På väg att bli äldre.
På väg hem.
Konkret eller kanske till en hemkänsla i livet.

På väg i våra relationer.
In i kriser och ut ur dem.
På en vägsträcka där inget händer, vi bara går sida vid sida.
På väg in i vuxenvärlden.
Eller i skolbarnsåren.
Ur en vänrelation och in i en ny.
På väg in i ensamheten.
Det gäller också Gud.
En relation vi är på väg i.
Vart är du på väg?

På söndag är det konfirmationshögtid i församlingen.
(Men vi håller till i Pingstkyrkan!).
Vi har kallat gudstjänsten ”på väg”.
Därför att konfirmanderna är det.
Därför att vi alla är det.
Därför att Gud är det.
Alltid på väg – oss till mötes.

Välkommen att dela konfirmationshögtid med ledare och konfirmander, anhöriga och församling.
Det är högtid, glädje, förbön, nattvardsfirande och dopförnyelse.
Välkommen att vara på väg – medveten om att Gud alltid är på väg för att möta oss där vi är.

Kl 10 i Pingstkyrkan Kaxholmen
(Tunnlandsvägen efter ICA, intill Landsjöskolan, ”Skärstads Pingstförsamling” om du söker på Google maps)

/andreas sköldmark
pastor

Du är det finaste jag vet…

Orden inleder en sång av Björn Afzelius.
En kärlekssång?
En lovsång?
Kanske både och.
Det är i alla fall en sång till friheten.
Och en av de finaste sånger jag vet.

Frihet är ett ord av längtan för många.
Fri att göra vad man vill.
Fri att åka vart man vill.
Fri att älska den man vill.
Fri att välja den skola man vill.
Fri att rösta på den man vill.
Fri att bo där man vill.
Fri att säga det man vill.
…
Den friheten äger inte alla.
Om ens någon.

Kristen tro är också en inbjudan till frihet.
”Var fria människor” uppmanas vi (2 Petrusbrevet 2:16).
Vad är det att vara en fri människa?
Är det den frihet en moderat valaffisch ville locka väljare med på 80-talet?
Där en ensam mås svävade fritt mot en blå himmel.
Obunden.
Fri att flyga vart den ville.
Slå sig ner var den ville.
Jag tror inte det.
För den måsen var ensam.

Trons frihet är en frihet till, och i, gemenskap.
På söndag är kyrkoårets tema ”Friheten i Kristus”.
Vad väcker de orden inom dig?

Läs gärna söndagens texter:
2 Mos 4:10-17 
2 Kor 3:4-8
Mark 7:31-37
Ps 145:13b-18

Ta också med dig Björn Afzelius sång (längst ner).

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan på söndag kl 10.
Andreas Sköldmark, Frida Hellsing och Julia Wernholt medverkar.
Sång och musik av Piah och Anders Sandberg och Ricard Berndtson.
För barn blir det ”Konkarongen” och sedan finns lekrum och sporthallen tillgängliga.

Vid kyrkfikat avtackar vi ungdomsledare Julia Wernholt och det blir politikersamtal med Tomas Strand, riksdagsman för Socialdemokraterna.

Sång till friheten

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar.

/andreas sköldmark
pastor

Inte anade jag
att det första ord jag skulle snubbla över när jag kom tillbaka till kyrkan efter semestern var:
SYND
Synden. Är den inte lite inaktuell? Har vi inte kommit förbi stadiet då vi predikar om synd?

Men det där ordet vill inte släppa mig. Det framstår som en spricka i hälleberget och ju närmre jag går, desto nyfiknare blir jag… Sprickan – så djup. Och ändå anar jag att ljuset som strålar någonstans ifrån når ända till botten…

Det verkar till och med som att någonting kan gro i dess närhet, något så litet, som kan bli stort. Liv.

Bibeln berättar om en mänsklighet som lever i distans till sin Skapare. En mänsklighet som tagit avstånd. Och om en Gud som längtar efter att hela en trasigs relation. Kanske även idag. Ja, säkert även idag.

Antagligen har begreppet synd inte passerat sitt bäst-före-datum.

Välkommen till gudstjänsten på söndag, där vi får höra mer om vad det är att vara människa.

Läs gärna söndagens bibeltexter:
Jes 2:12-17
Rom 3:21-28
Luk 18:9-14
Ps 143:6-10

I gudstjänsten medverkar Frida Hellsing, Roger Siverth m.fl.

I samband med kyrkkaffet fortsätter vår serie med politikersamtal och den här gången gästas vi av Emma Carlsson Löfdahl från Liberalerna.

Välkommen!