Välkommen att fira påsk i Equmeniakyrkan

Stilla veckan:
måndag 10/4  19.30 Passionsandakt i Landsjökyrkan
tisdag 11/4      19.30 Passionsandakt i Equmeniakyrkan
onsdag 12/4   18-21 Öppen onsdag, gemenskap, fika, andakt (kl 18.30)
                       19.30 Korsvägsvandring i Landsjökyrkan

Påskhelgen – tre gudstjänster, ett drama:
Marias Evangelium
skärtorsdag   19.00 Nattvard och Getsemane
långfredag     10.00 Korset: smärta och svek
påskdagen    10.00 Uppståndelse och hopp

Medverkande under helgen:
Piah Sandberg, Andreas Sköldmark, Frida Hellsing, Maria Sparf, Filippa Millenberg, Alice Ask, Ludvig Sparf, Julia Wernholt, Lisa Nilsson, Amanda Sparf, Anders Sandberg, Hasse Lann, Mia Björnlinger
Carina Wingren, Astrid Rudenstam, Cecilia Björnlinger, Ronnie Jaldemark, Matilda Sandberg m fl

Under långfredagen och påskdagen kommer det att ordnas med film och ritbord för barnen.

Välkommen!

När man är på väg, vart man än är på väg, behöver man nu och då bestämma sin position.
Var är jag?
Vart är jag på väg?
Är jag på rätt väg?

I bilen och båten kan vi hjälp av en gps.
Den hittar sin position med hjälp av satelliter som ständigt snurrar runt jorden och skickar ut signaler.

Men hur gör vi i livet?
Jag tror att vi, liksom en gps, behöver referenspunkter.
Jag tror att magkänslan kan vara en.
Vad bor det för känsla i mitt inre?
Vad säger den?

En medvandrare kan vara en annan sådan referenspunkt.
Att berätta för någon om det liv du lever, rakt och enkelt, gör att jag bättre får syn på min rikting.
Kanske en livskamrat eller en god vän.

Gud är en annan sådan referenspunkt.
Om jag berättar för Gud om mitt liv – vad berättar jag då?
Om Gud får säga något om mitt liv – vad säger Gud då?

Kanske kan gudstjänsten vara en sådan positionsbestämning?
En stund att söka sin position.
Fundera över mål och riktning.

På söndag är det palmsöndagen. 
Kyrkoårets tema är: Vägen till korset.
En tydlig positionsbestämning i Jesu liv.
Läs gärna texterna inför söndag:
2 Mos 13:6-10
Heb 2:14-18
Mark 11:1-11
Ps 118:19-29

I Equmeniakyrkan firar vi sång- och musikgudstjänst med Wetterbrass.
Medverkar gör också Jullia Wernholt och Andreas Sköldmark m fl.
Varmt välkommen till gudstjänst, söndagsskola och kyrkfika.

PS har du missat att anmäla dig till Vårfesten (till förmån för gemenskap och hjälparbetet Syrien)?
Hör snarast av dig till oss i kyrkan!

/andreas sköldmark
pastor

Vi säger så ibland.
”Det är något att hålla i när åskan går”.
Och menar då att vi funnit något fast i tillvaron.
Något att luta sig mot när livet svajar.

Vad är håller du i när åskan går?

På söndag så står korset i centrum av gudstjänsten.
(Liksom lite i förväg eftersom det blir än tydligare i påskhelgen).
För mig är det något att hålla i ”när åskan går” i mitt liv.
De där gångerna det blir tydligt att jag själv inte räcker till.
När självrättfärdighet och självförtroendet och självkänslan rämnar.
När själva självet sjunker samman.
Då står korset där.
Inte som ett avrättningsredskap.
Inte som en dom.
Utan som ett livets tecken.
Försoningens tecken.
Ett hoppets tecken.

Inte så att jag kan säga att jag förstår vad det handlar om.
Det där med Jesu död och uppståndelse.
Det där med försoningen.
Utan som något att hålla om.
Något att hålla om och viska som rövaren; tänk på mig, Jesus, när du kommer med ditt rike…

Välkommen till nattvardsgudstjänst på söndag.
”Försoningen” är kyrkoårets tema.
Förbered dig gärna genom att läsa texterna i förväg:
4 Mos 21:4-9
1 Joh 1:8-2:2
Joh 3:11-21
Ps 103:8-14

Andreas Sköldmark, Anders Nordin m fl medverkar. Det är söndagsskola och kyrkfika efter gudstjänsten. 
Är du i Equmeniakyrkan för första gången så bjuder vi på fikat!

/Andreas Sköldmark
pastor

Vårfest  i Equmeniakyrkan Kaxholmen Lördagen den 8 april kl 18.00

Det finns som en lite rolig historia.
Om någon som vände på orden i Samuels mun.
Han är ung och gör tjänst hos prästen Eli.
Gud väcker honom om natten.
I bibeltexten hjälper Elli den unge Samuel att förstå att det är Gud som kallar på honom.
Han säger åt Samuel att nästa gång han vaknar ska han svara: Tala Herre, din tjänare hör.
Någon råkade vända på orden.
Istället blev det; tjänare Herre, din talare hör!

Lite kul men också ganska bra.
Att få vara ”tjenis” med Gud.
Att få enkelt säga: Hej Gud, vad vill du säga mig? 

På söndag är det mötets söndag i evangelieberättelsen.
Marias möte med Ängeln – Guds budbärare.
Det är en söndag som vill skärpa hörseln hos mig.
För det är ju inte bara till Maria som Gud vill säga något.
Utan också till mig.
Och till dig.
Kanske måste vi börja i ett: ”tjänare Herre, din talare hör.”
Att medvetet öppna sig för att Gud finns och vill just mig något just idag.
För att kunna stämma in i Marias:
”Må det ske med mig som du har sagt”.

Välkommen till gudstjänst på söndag.
förbered dig gärna genom att läsa texterna – det hjälper lyssnandet:
1 Sam 2:1-10
Kol 1:15-20
Luk 1:46-55 och Luk 1:26-38 (som läses varje år)
Ps 147:7-15

medverkan av Frida Hellsing (dramapredikan), Astrid Rudenstam m fl
Kyrkfika som alltid – en del av gudstjänsten.

/Andreas Sköldmark
pastor

En del frågor hänger liksom med genom livet.
För mig är det så med underberättelserna i bibeln.
Varje gång jag möter dem igen så väcks samma fråga till liv: kan jag tro detta.
Så även denna gång.
Med texten från Markus om pojken som blir helad från det som verkar vara epileptiska anfall.
Kan jag tro detta?

Men i denna berättelse finns också någon som jag känner igen mig i.
Pappan.
När Jesus säger att allt är möjligt för den som tror så ropar pappan: ”Jag tror. Hjälp min otro!”
Det är gott att finna en vän.
Ett syskon i bibelns berättelser.

Pappans rop är också mitt rop.
Jag tror. Hjälp min otro.
Precis så.
Att bara stå där med min tro sådan den är.
Inte större.
Inte mindre.
Utan just som den är – och gripa tag i Jesu rockärm. (Eller kanske livklädnadsärm)
Hjälp mig.

Jag tänker att det skulle ske mer både i mitt och andras liv (och i kyrkans liv) om vi inte gömde oss och vår tro.
Utan lät den vara precis som den är.
Och ställde oss framför Jesus.
Det är inte pappans höga bekännelse, utan hans djupa behov, som frigör helandets kraft.

Kampen mot ondskan är söndagens tema i kyrkoåret.
Läs gärna söndagens texter:
1 Kung 18:26-29, 36-39
Upp 3:14-19
Mark 9:14-32
Ps 25:12-22

Varmt välkommen till gudstjänsten. Andreas Sköldmark, Jonathan Johansson, Clara Andersson m fl medverkar. Anders och Piah Sandberg sjunger.
Kyrkfika efter gudstjänsten i vanlig ordning.

/Andreas Sköldmark
pastor

På söndag firar vi gudstjänst tillsammans med vår förskola: Smulan.

Barn och pedagoger sjunger och spelar.
Medverkar gör också förskolechef Johanna Daréus och ordförande Sören Rudenstam.
Det blir dramapredikan med Frida Hellsing och Andreas Sköldmark.

Vi tror gudstjänsten kommer att rymma mer än en Smula glädje!

Nej, jag tänker inte på Donald Trump.
Jag tänker på Gud.

Tror du att Gud sänder prövningar?
Vi ber ju i bönen Vår Fader ”utsätt oss inte för prövning”.
Och när vi ber den bönen är det ju Gud vi vänder oss till.

Jag tycker att det är en svår fråga.
Jag vill inte tänka så om Gud – som en lite småelak despot som slänger ner hinder på min väg
och sedan sitter gnuggar händerna i förväntan på att få se om jag kommer att falla denna gång…

Samtidigt är evangeliet tydligt i söndagens texter.
Jesus drivs av Anden ut i öknen.
Det är inte djävulen som lockar honom ut.
Det är Guds ande som för honom ut i öknen till mötet med djävulen.
Och min väg är ju i Jesu efterföljd…

Hur tänker du?

Välkommen till nattvardsgudstjänst på söndag som handlar om prövningarna i våra liv.
”Prövningens stund” är kyrkorårets rubrik – det är första söndagen i fastan.
Läs gärna söndagens texter innan du kommer:
1 Mos 3:1-13
Heb 5:7-10
Mark 1:12-13
Ps 31:2-6

I gudstjänsten medverkar Andreas Sköldmark, Julia Wernholt och ungdomar från ungdomsomsorgsgruppen. Korsbandet spelar och sjunger. Nya medlemmar välkomnas och vi firar nattvard.
Kyrkfika som alltid.

Varmt välkommen!

/Andreas Sköldmark
pastor

Många upplever att livet är alltför välfyllt, t o m att det svämmar över. Andra kan uppleva livet som alltför tomt.
Hur vi än känner är fastetiden en gåva till oss. Till det välfyllda livet är gåvan att vi får rensa lite, avstå och ta bort, för att söka det som är riktigt viktigt.
För det liv som saknar är fastan en tid att fylla på med Guds och människors närvaro.

Under fastan vill vi i Equmeniakyrkan, tillsammans med Svenska kyrkan, bjuda in till en särskild rytm med daglig bön och en mötesplats mitt i veckan.  
Vi vill erbjuda ”Modet att avstå” som en gemenskapens väg i fastetid.

Den som vill ger sig själv och Gud ett fastelöfte. Löftet är tredelat:
– att avstå något i livet (t ex någon måltid, tidningsläsande, tv-tittande, facebook…) för att under fastan ge mer tid åt relationer; till Gud och människor.
– att avsätta minst ett tillfälle om dagen till bön (en enkel ordning kommer att finnas för morgon- middags och aftonbön)
– att i möjlig mån delta i onsdagskvällarnas nattvard i fastetid, växelvis i Equmeniakyrkan och Landsjökyrkan.
Efter andakterna finns ett enkelt fika för den som vill dröja kvar och samtala en stund. Varje onsdag är så klart öppen för den som vill att komma – fastelöfte eller inte.
(Fastan sträcker sig från 1 mars till påskhelgen)

Vill du vara med? Är du nyfiken och vill veta mer? Välkommen nu på onsdag – askonsdagen – 1 mars kl 19.30.  

”Att gallra är att acceptera begränsningens princip. Det är nödvändigt att anpassa mängden av växter till det utrymme vi har till vårt förfogande, i annat fall kommer skörden att bli klen och ynklig.
Det samma gäller den inre trädgården. Det stycket jordmån som är vårt liv kan inte rymma hur många plantor som helst. Vi kan inte vara allt, hinna allt, umgås med alla och odla alla intressen vi skulle önska. Att gallra i önskade resmål eller rentav bland alla de många bekantskaperna som pockar på tid och uppmärksamhet – inte av förakt för det sociala livet men för at kunna fördjupa verklig vänskap – allt detta tillhör fastans område.
När Jesus säger att ’bara en sak behövs’ utmanar han den goda mångfalden i våra liv och kallar oss att söka den saliga enfalden.”
Peter Halldorf