Equmeniakyrkan Kaxholmen

När blev du bjuden på fest sist?
Jag tror att våra perspektiv är väldigt olika.
Några blir bjudna ofta.
Där kan känslan snarast vara: inte en till!
Och man blir glad om två evenemang krockar så att i alla fall något faller bort av sig självt.

Någon har inte blivit bjuden på länge.
Någon aldrig.
Då blir inbjudan en stor glädje.
Kanske något som förvandlar ett helt liv.

Jesus berättar i en liknelse om en stor fest.
Många är bjudna. 
Men många tackar nej – de har annat för sig.
Inbjudan går då vidare ut på gator och torg.
Det verkar som många kommer, men det finns ändå plats kvar.
Då går inbjudan vidare ut, på vägar och stigar.
För mannen som bjuder till fest vill fylla den med gäster!

Det är en fin Gudsbild som träder fram.
Gud som vill fylla sitt rike med människor.
Som bjuder och bjuder och bjuder och bjuder…

Men också en utmaning.
När inbjudan kommer till mig – vad svarar jag?
Är jag också upptagen med annat?
Hör jag ens inbjudan?

Väkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan på söndag.
”Kallelsen till Guds rike” är kyrkoårets tema.
Läs gärna de texter som hör till söndagen:

Sak 3:1-7 
Upp 19:5-9
Luk 14:15-24
Ps 65:2-5

I gudstjänsten medverkar Frida Hellsing, Jonas och Maria Miller-Rudenstam.
Sång och musik av Magdalena Wahlström och Thomas Udin.

Kyrkfika efter gudstjänsten med politikersamtal – Centerpartiets Axel Lindqvist svarar på frågor.

 

/andreas sköldmark
pastor

Nytt liv.
Så hette en månadstidning jag läste mycket som ung.
Den bytte skepnad och namn till Trots Allt och gavs ut fram till 2009.
Ett kristet ekumeniskt månadsmagasin som skrev om tro och samhälle.

Jag minns, särskilt Nytt Liv, som ganska radikalt.
Både om livet och om tron.
(Jag tror att tonen mjuknade lite till Trots Allt.)
Nu när jag läser söndagens texter påminns jag om den där radikaliteten.
Bl a i tydliga artiklar om fredsrörelsen och pacifismen.

På söndag är temat i kyrkoåret Vårt dop.
I texterna beskrivs dopet som en pånyttfödelse.
Som en väg till ett nytt liv.

Jag tillhör dem som sedan barnsben vuxit in i tron.
Mitt dop i tonåren var viktigt för mig, men det innebar ingen radikal förändring.
Inget ”nytt liv”.
Det var mer som ett tydligt, och rejält, kliv på den väg jag redan gick.

När jag nu läser texterna inför söndag vaknar något i mig.
En längtan efter att livet med Gud ska vara mer ”nytt”.
Mer radikalt.
(Vilket betyder att det levs nära roten/grunden, radix=rot)

Kanske är det en medelålderskris?
Eller så handlar det om den värld jag ser omkring mig.
Att det i valtider blir så tydligt att Jesu budskap om Guds gränslösa kärlek är på undantag.
Att jag tydligare vill stå upp för den.
Säga att vi inte kan ställa vår egen välfärd mot flyktingmottagande.
Att det inte är antingen eller.
Att det är både och.

För nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna –
alla är vi ett i Kristus Jesus.
Att nu lever inte längre jag – Kristus lever i mig.

Välkommen till nattvardsgudstjänst på söndag med temat Vårt dop – ett nytt liv.
Läs gärna texterna:
Hes 36:25-28 
Rom 6:3-11
Joh 3:1-8
Ps 66:5-12

Medverkar gör Evelina Rudenstam, Lisbeth Rubensson, Andreas Sköldmark m fl
Sång av Emma Broström, Maria Gustafsson, Maria Jansson, Mia Olsson

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Frågan ställde en taxichaufför i Kongo.
Han som fick frågan var volontär i Equmeniakyrkans fotbollsprojekt.
För taxichauffören var det en fullständigt naturllig fråga.
Han talade franska och frågan betyder:
Var ber du?

Alltså inte: ber du?
Utan att man bad var för honom självklart.
Det intressanta var Var man bad.
Alltså vilken kyrkan man tillhörde.

På söndag är det heliga trefaldighets dag.
Kristi Himmelsfärdshelg och Pingsthelg har passerat.
I kyrkoåret har liksom Gud nu presenterats helt och hållet –
som Fader, Son och Helig Ande. 
Det är vår tro.
Eller?

Är det din tro?
Hur ser egentligen din tro ut?
Om din granne, eller arbetskamrat, eller kompis skulle fråga dig:
Ou prayez vous? Var ber du?
Vad skulle du svara?

Varför just kristen?
Varför tillhörig den kyrka du tillhör?
Hur ser ditt Credo ut?

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan på söndag.
Läs gärna texterna i förväg:
5 Mos 6:4-9 
Apg 2:24-35
Matt 11:25-27
Ps 113:1-6

Medverkan av Andreas Sköldmark, Rune Emanuelsson m fl. sång av Rosie Gard.
Utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.

Vid kyrkfikat politikersamtal med Samuel Godrén från Sverigedemokraterna.

Det finns en stor utmaning i det som är kyrkoårets rubrik på söndag:
”Herre över allting”.

Om jag skulle fråga vem som är Herre i ditt liv – vad svarar du då?
Många skulle nog intuitivt svara ”jag”. 
Någon kanske skulle tänka lite till och sedan säga ”marknaden”.

Det beror på vilket område i livet vi tänker på.
Vem har t ex bestämt vad du ska ha på dig idag?
Eller vilken bil du kör?
Eller vilken mat du äter?
Eller vilka vänner du träffar?
Vilka val du gör?

Skulle någon av oss svara ”Jesus”?
Jag hoppas det.

Vi tror ju att Jesus en gång vid tidens slut ska bli Herre över allting.
Då, när alla knän ska böjas och alla tungor bekänna att Jesus är Herre – Gud Fadern till ära.
Men nu?
Det är utmaningen i kristen tro.
Att involvera Gud i hela livet.
Inte jobbigt och nervöst.
Inte driven av rädsla.
Utan för att vi behöver omges av Honom som är kärleken.
Fyllas av Henne som ger allting liv.

Det handlar om att bli älskad.
För att kunna älska.
Att ta emot kärlek och därför kunna ge.

Texterna ur Markus och Apostlagärningarna berättar om Jesu himmelsfärd, att han nu sitter på Faderns högra sida.
Men också om hur han ”bistår” lärjungarna, att de ska få kraft genom den heliga Anden.
(Eller heliga Andan, som några föreslår att vi ska säga för att betona det kvinnliga i Gud).
Det handlar på en gång om då och där, och här och nu.

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan.
Läs gärna söndagens texter:
2 Kung 2:11-14 
Apg 1:1-11
Mark 16:19-20
Ps 110

Medverkar gör sjukhuspastor Per Sjönneby, Rune Emanuelsson m fl Sylvia Hermansson sjunger.
Kyrkfika i vanlig ordning.
Är du här för första gången så bjuder vi på fikat!

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Om vår tid för samtal minskar vet jag inte.
Men jag tror det.
Jag är nog ganska säker på det.
Helt enkelt därför att vår upptagenhet med olika medier ökar.
Smarttelefonen har inte funnits så länge.
Och visst tar den tid?

Jag tror vi behöver samtalet som människor.
Alltså den rörelse där man talar sig samman.
Där orden inte är en väg till egen positionering i första hand.
Eller har ett bestämt mål.
Utan ”bara” är en väg till det gemensamma.
Till att komma samman.
För att vi behöver varandra.

Jag tror att det också gäller Gud.
Kanske är det därför jag är just kristen.
För att Gud i kristen tro har en gestalt.
Ett ansikte.
En röst.
Öron.
I Jesus Kristus.
Och i kyrkan som en kropp.

Det handlar om det samtalet på söndag.
Bönens söndag.

Välkommen till nattvardsgudstjänst i Equmeniakyrkan.
Läs gärna bibeltexterna om bön innan gudstjänsten:
1 Mos 18:26-32 
Ef 3:14-21
Luk 18:1-8
Ps 13

Medverkar gör Göran Ljungberg, Birgitta Ljungberg m fl
Kyrkfika i vanlig ordning och efter fikat är det politikersamtal.
Denna gång Mats Rappe från Miljöpartiet.
Utfrågare: Ola Olsson och Mia Sparf

 

/andreas sköldmark
pastor

Tillhör du dem som står häpna över vårens växtkraft?
Jag gör det.
I bokbacken var ena dagen marken täckt av bruna löv.
Dött och ganska trist.
Nästa dag bröt gröna blad igenom. 
Tätare och tätare och snart en grön matta.
Och sedan häpnad inför detta stjärnetäcke!
På ett par dagar bara.

Var kommer de ifrån?
Hur kan de växa så fort?

Utan att vara biolog så anar jag tre villkor för deras växt;
den goda jorden
solens ljus och värme
regnet som vattnar jorden
Det gäller också trons växt i våra liv.

Den goda jorden.
Var har du dina rötter? 
Var finner du näring?

Solens ljus och värme.
Vad lyser upp din dag?
Vad värmer ditt hjärta?

Regnet som vattnar jorden.
Vad faller in i ditt liv som friskar upp?
Vad sköljer bort det som är dött och torrt?

Den goda jorden finner jag i gemenskapen som delar både tro och liv.
Mitt hjärta värms av uppriktiga möten med Gud och människor.
Mitt liv vattnas av bibeltexter och andra människors berättelser.
Min bön är att Equmeniakyrkan för fler ska vara en plats där vi växer i tro och som människor.

Välkommen till en gudstjänst som handlar om växande!
Läs gärna söndagens texter:
Hos 11:1-4 
1 Joh 4:10-16
Joh 16:5-11
Ps 98:1-8

I gudstjänsten medverkar Julia Wernholt, Andreas Sköldmark m fl
Korsbandet spelar och sjunger.
Söndagsskola för de yngre och kyrkfika för alla.

 

/andreas sköldmark
pastor

I den tid vi lever i är valen många.
Jag hade kanske 10 olika alternativ när jag skulle börja gymnasiet.
När nästa generation ska välja är valen långt över 100!
Över ett hundra alternativ att ta ställning till.
Och stressen ökar bland unga.
Och psykisk ohälsa.

Men inte bara för unga utan också för oss vuxna.
Vilket färdmedel, vilken tandkräm, vilken pensionsfond, vilket resmål, vilken köttfärs…
Också bland oss ökar stressen.
Och psykisk ohälsa.

Mitt i detta liv en gudstjänst med glad gungande gospel och en tro på Jesus.
”Jag ska se er igen, och då ska ni glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.”
säger Jesus till sina lärjungar och till oss.
Hjälper oss den kristna tron i dessa valtider?
Att hitta rätt.
Att välja rätt.
Att leva livet.
Jag tror det.

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Kyrkoårets tema är: Vägen till Livet.
Läs gärna söndagens texter:
Jes 54:7-10 
Heb 13:12-16
Joh 16:16-22
Ps 147:1-7
Medverkar gör vår projektgospelkör under ledning av Linnéa Stenmarker, Anna Ydregården och Maria Gustafsson.
Andreas Sköldmark m fl
Ingen söndagsskola men film för de barn som vill.
Utgångskollekt till Equmeniakyrkan i Sverige.
Kyrkfika som vanligt!
Församlingsmöte efter fikat.

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Nog undrar man vart vi är på väg i denna värld.
När en enda mans twitter hotar att starta ett världskrig.
Är det sådana ledare vi vill ha?
Är det sådana ledare vi ska välja?

Nu kan inte vi göra så mycket åt det ledarskap amerikaner och ryssar valt (eller i alla fall får leva med).
Men frågan om ledarskap är angelägen i vår tid.
Inte minst detta valår i Sverige.
Då har vi chansen att påverka vilka vi väljer att leda vårt land.

På söndag handlar det om ledarskap i gudstjänsten.
Kyrkoårets tema är Den gode herden.
Jesus talar om sig själv som den gode herden, den som ger sitt liv för fåren.
Den som ropar på sina får med deras namn.
Den som ger liv, och liv i överflöd.
Den som fåren följer…

Vem följer du?
Vem är ledare i ditt eget liv?
Läs gärna söndagens texter och välkommen till gudstjänst.
Hes 34:11-16 
1 Pet 2:22-25
Joh 10:1-10
Ps 23

Vi firar gudstjänst tillsammans med förskolan Smulan, pedagoger och barn.
Medverkar gör också Frida Hellsing, Julia Wernholt, Sören Rudenstam och Andreas Sköldmark.
Kyrkfika efter gudstjänsten – är du i kyrkan för första gången så bjuder vi på fikat!
Välkommen

 

/andreas sköldmark
pastor

Hej kyrkfamiljen! 

Som flera av er vet har jag under året gått bibelskola på Götabro utanför Örebro. Just nu sitter jag i 35 gradiga Zambia där jag gör min tremånaderspraktik. Det känns som att jag kom hit förra veckan men nu har redan  två månader gått. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur det skulle vara att leva här, det är så stora kontraster mot Sverige och vardagen hemma – på alla sätt. Vi bor i en by som heter Mpongwe som ligger ett par timmar utanför den större staden Ndola. 

I byn finns ett relativt stort missionssjukhus där jag har förmånen att få jobba på förlossningen. Med den lilla vårdutbildning jag har var jag beredd på att få hjälpa till, men inte trodde jag att jag skulle få göra så här mycket. Jag tar prover, skriver in patienter, gör undersökningar & assisterar förlossningar och kejsarsnitt. Under senaste veckorna har jag till och med fått förlösa på egen hand då barnmorskorna tenderar att lämna mig ensam på salen. 

Jag har även fått vara med och vaccinera spädbarn på sjukhuset & ute i byarna. Det är fantastiskt att få jobba på förlossningen, även om vissa saker är tuffa att se. Någon sa till mig att 80% av dem som avlider på sjukhuset här hade överlevt med svensk sjukvård, vilket talar för sig självt. Det finns stora behov av hjälpmedel, läkemedel, renovering & personal. 

När jag inte jobbar sitter jag gärna under bananträdet och andas afrikaluft. Eller är med och sjunger i kören som jag fått haka på. Gudtjänsterna här nere är fyllda av sång, dans & mycket glädje. Folket i byn är så varma och gästfria. Dem skrattar mycket, både med och åt oss. 

Jag konstaterar varje dag att Gud är så god som låter mig vara här den här våren. En sak som Gud talade till mig om alldedes i början när jag kom hit var att han varit här före mig. Innan jag kom hit kunde han redan namnet på varenda människa i den här byn. Han vet behoven. Jag behövde inte ta med Gud hit, han tog mig hit & visade mig att han har full kontroll – inget hänger på mina axlar. Den insikten ger en sån vila och glädje i att tjäna. Jag inspireras av hur människor verkligen lever hela sina liv med ett sådant Jesus-fokus. Det är så självklart här – att Gud är den ende.

Det är fantastiskt hur man kan åka till andra sidan jordklotet och fortfarande känna igen tonen av vår Gud samtidigt som allt är så totalt annorlunda. Och för mig blir det så tydligt att Gud verkligen är densamme här i Mpongwe som hemma i Equmeniakyrkan Kaxholmen. 

Jag är så tacksam för förbön. Be också för Mpongwe, sjukhuset & församlingen här. 

Kramar från mig
Maja Folkesson