Equmeniakyrkan Kaxholmen

Konstigt ord!
Tuppfjät.
Har aldrig funderat på det tidigare.
Fjät betyder steg.
Så mycket vet jag.
Och ett tuppfjät betyder ju ett mycket litet steg.
Kanske t o m mindre än myrsteg?
Men varför just tupp?
Hittar inget svar på det.

 

 

 

 

 

Lite märkligt är det väl ändå?
Att första advent är den största kyrkogångsdagen i vårt land.
I det genomsekulariserade Sverige så söker sig plötsligt så många människor till våra kyrkor.
Tar sig tid.
Vill vara med.
Vad är det som drar?

Bered en väg och Hosianna i en tonart som nästan ingen kan sjunga i längre?
Berättelsen om Jesus som rider på åsnan?
Första adventsljuset?
Predikan?
…..

Jag vet förstås inte.
Och jag tänker att svaren är många.
Kanske lika många som vi är som kommer till kyrkan på första advent.
Eller så är svaret något så svårdefinierat och ordlöst.
Som en längtan.
En längtan efter gemenskap.
Och hopp.

Många är vi som saknar det.
Den känslan som bara infinner sig när vi är många tillsammans.
Och förenas av något.
Eller av Någon.
Som inte bara är den snabbt övergående glädjen över Marcus Bergs snygga mål i landslaget.
Eller om Frida Karlsson skulle slå Terese Johaug på 10 km fri stil. 
(vilket skulle vara en något mer långvarig glädje för mig)

Utan den känslan som bor i att vi är många tillsammans som delar något. Något som berör djupare.
På allvar.
Riktigt viktigt.
Att tillsammans få tro på något och Någon.
Söka en gemensam väg.
Dela förtvivlan och hopp.

När jag sjunger med i Bered en väg för Herran på söndag
så tror jag det är det jag längtar efter.
Som drar mig till kyrkan.
Gud och du och jag.
Tillsammans.

Så välkommen till adventsgudstjänst på söndag.
Det blir körsång, Bered en väg, Hosianna, Konkarongen, Predikan och en god glad gemenskap!

Medverkar gör Frida Hellsing, Andreas Sköldmark, Roger Siverth, Ann-Britt Björnlinger m fl Söndagsskola och Klubb 10.12 för barn. Sång av en kör under ledning av Birgitta Häggström
Och ett lite extra gott kyrkfika!

Läs gärna söndagens texter i förväg. Det fördjupar din erfarenhet.
Sak 9:9-10
Upp 5:1-5
Luk 4:16-23 och Matt 21:1-9 (som läses varje år)
Ps 24

 

/andreas sköldmark
pastor

Maranata – namnet på en ganska extrem och konservativ rörelse inom kyrkan. Några minns säkert tidningsrubriker och Arne Imsen. 

Det namn man tog för rörelsen kommer från Arameiskan.
Det språk Jesus talade.
Och betyder ungefär: Du vår Herre, kom!
Det var ett rop i de första kristnas nattvardsordning.
En gemensam bön om att Jesus skulle komma tillbaka.
Snart.

Inte många av oss ber om det.
Jesu snara återkomst.
Det flesta ber nog snarare att han ska dröja.
Så att vi hinner leva.

Jag kan fundera över varför det är så.
Handlar det om Gudsnbilden?
Att vi innerst inne är lite rädda för Jesu återkomst?
Eller handlar det om perspektiv?
Att jag har det så bra och bara utgår från mitt eget.
För i ett större perspektiv.
När jag tänker på världen omkring.
All smärta och allt lidande jag ser, hör om, och möter.
Då är det verkligen en dag att längta till.
När Kristus konungen kommer för att upprätta sitt rike.
Där ingen sorg och inga tårar mer ska finnas.
Där, enligt söndagens text från Johannes, de som tror ska uppstå till livet.
Och de som inte tror ska uppstå till domen.

Vad betyder det?
Ingen vet väl säkert.
Att tron faktiskt är en gräddfil till himlen?
Ja, kanske…
Men framför allt att någon form av rättvisa ska ske.
Att ont och gott ska komma i dagen.
Sanningen om våra liv och världen bli synlig.
Också det längtar jag till.

Så jag ber gärna:
Maranata – Kom, Herre Jesus, kom snart!
Eller med orden vi faktiskt ber varje söndag:
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske.

Välkommen till gudstjänst på domsöndagen – Kristi Konungens dag.
Läs gärna texterna för söndagen – inte enkla men spännande:
Dan 7:9-10 
Upp 20:11-21:5
Joh 5:22-30
Ps 102:26-29

I Equmeniakyrkan är det gudstjänst med barnkör och dop av barn.
Medverkar gör Rune Emanuelsson, Andreas Sköldmark, Anders Nordin m fl
sång av barnkör från kyrkan under ledning av Maria Gustafsson och Anna Nilsson. 
Information om, och utgångskollekt till, Equmeniakyrkans internationella arbete.
Kyrkfika efter gudstjänsten.

 

 

/andreas sköldmark
pastor

 

 

Förväntan.
Eller För – Väntan.
Vad väcker det ordet hos dig?
När kände du förväntan?

Jag gick nyss och väntade på ett paket.
Något jag beställt som skulle komma med posten.
Och kände förväntan.
Ett drag av spänning.
Hade jag valt rätt?
Skulle det bli som jag trodde?
Skulle jag bli besviken?
Men allra mest en lite pirrande glädje.
Jag såg fram emot att paketet skulle komma.
Jag såg fram emot att öppna och ta emot.

I kyrkans år befinner vi oss på väg mot domsöndagen.
Kristi konungens dag.
Det handlar om tidens slut.
Att Jesus en gång ska komma tillbaka.
På samma sätt som han lämnade.
I alla fall enligt änglarna i apostlagärningarnas första kapitel.
Vad känner du när du tänker på Jesu återkomst?

I en av texterna står det att vi ska vara som tjänarna som väntar på sin Herres hemkomst.
Jag tänker förväntan.
För väntan.
En förväntan som gör något med mig.
För mig.
Ett rum i mig av beredskap.
Kanske finns där både ett drag av spänning och en pirrande glädje.

Välkommen att fira gudstjänst på söndag – i förväntans tid.
I Equmeniakyrkan har gudstjänsten rubriken Se Människan.
Frida Hellsing predikar, Olof Broström leder gudstjänsten.
Sång och musik av David Åhman, Andreas Jeppsson och Rasmus Holmberg.
Söndagsskola och Klubb 10.12.
Efter gudstjänsten – välkommen till kyrkfika!

 

 

/andreas sköldmark
pastor

 

Det är den fina berättelsen om Sackaios på söndag.
Han som var kort i rocken.
Som ville, men inte kunde få syn på Jesus.
För folk stod i vägen.

Kanske känner du igen dig?
Att någon, eller något, står i vägen.
För din längtan.
För din tro.

Kanske är det en människa.
Någon som behandlat dig illa.
Eller behandlat tron illa.
Kanske är det en händelse.
Något som gjort dig illa. 
En kyrklig företeelse.
Eller rent av ett bibelord.
Ett du bara inte kommer förbi.

Mycket kan stå i vägen…

Då är det bra med en Sykomor!
Något att liksom klättra upp i för att få ny utsikt.
En annan vy.
Det kan vara en människa du har förtroende för.
Där du kan prata om längtan och hinder.
Det kan vara en annan kyrklig tradition.
Eller kanske en skog att vara ärlig i.
Jag tror att den finns. 
Sykomoren som hjälper dig att få syn på Honom när han kommer förbi.

Jag tror också att det är för oss som för Sackaios.
När vi fått syn på Honom.
Då ber han oss kliva ner.
På marken igen.
För att möta oss hemma.
Där vi hör hemma.
Och när vi är hemma.
Och välkomnar Honom dit.
Hem.
Då kan liv förvandlas.

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Kanske finner du en Sykomor.
Eller att Jesus kallar dig hem.
Läs gärna söndagens texter innan du kommer:

5 Mos 24:17-22 
Jak 2:1-8
Luk 19:1-10
Ps 40:14-18

I gudstjänsten medverkar P-O Ängegärd, Andreas Sköldmark, Jakob Kiland m fl sång och musik av Alma Udin, Clara Engvall, Nanny Johansson, Oskar Kiland, Emil Johansson
Söndagsskola
Kyrkfika 

 

/andreas sköldmark
pastor

Under veckan som gått har jag fått prata mycket om döden.
Kyrkorna tillsammans har haft allhelgonavandring för årskurs fem.
Berättat vad som händer när någon dör.
Hur en kista ser ut inuti.
Hur en begravningsgudstjänst går till.
Och en jordfästning.
Barnen fick dra en katafalkvagn och se en grav som väntade öppen.

Och prata om hur det känns.
Inuti.
När någon dör.
En katt eller en gammelfarmor.
Om vikten av att gråta.
Och hur man gör när man tröstar.
Att våga fråga: kan jag göra något?
Hålla om.
Hälla i.
Hålla ut.

Och så berättade vi om den kristna trons hopp.
Att döden inte är ett slut.
Utan som en port till ett annat liv.
Att man inte ”går bort” när man dör.
Utan kommer hem.

Och om änglars hälsning inför det vi inte känner till:
Var inte rädd.
Jag brukar tänka, och ibland säger jag det,
att jag övar mig på att dö.
Varje kväll när jag somnar in.
Just då, i insomningsögonblicket, släpper jag taget om allt.
Allt mitt.
Också mitt liv.
Sedan bärs jag.
Genom den mörka tysta natten.
För att väckas.
När tiden är inne.
Till en ny dag.

För döden är jag inte rädd.
Men för saknadens smärta.
”Han fattas mig!
Han fattas mig så det skär i bröstet!”
Gråtskriker Mattis när Skalle-Per har dött.
Kärlekens baksida.
Gemenskapens baksida.
Den kommer vi inte undan.
Den får finnas.
Den gör ont.
Men jag behöver inte möta den ensam.
”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont.
Ty du är med mig…” (Ps 23)

Vi firar allhelgonahelg.
Vi minns, och saknar, de som lämnat jordelivet.
Det handlar om döden.
Den oundvikliga.
Och hoppet.
Det nödvändiga.

Välkommen att dela gudstjänstens gemenskap under helgen.

lördag kl 18.00 Ljusgudstjänst i Skärstads kyrka
Gemensam gudstjänst.
Medverkan av Krister J Clifford, Rosa Claesson, Andreas Sköldmark, Åsa Wass m fl
(kyrkan öppen och enkelt fika finns från kl 15. Kom gärna en stund innan gudstjänsten och vandra en stund på kyrkogården –  i begrundan över livet)

söndag kl 10.00 i Equmeniakyrkan
Nattvardsgudstjänst med ljuständning för under året hemgångna
Andreas Sköldmark, Göran och Birgitta Ljungberg m fl
sång av Per Bergström. Söndagsskola med sångsöndag och Klubb 10.12.
Kyrkfika

söndg kl 18.00 Equmeniakyrkan
Inledning till Vägledning i vardagen; för dig som är anmäld och dig som är nyfiken. Enkelt fika, introduktion av vägledning i Ignatiansk anda, bibelmeditation och enkel mässa

 

 

/andreas sköldmark
pastor

 

Jag skäms lite för att berätta det.
Det hände för några år sedan.
Jag gick rakt in i en lyktstolpe!
En rejäl stjärnsmäll!
Varför kan man undra.
Jo, som du kanske gissat.
Jag gick och tittade ner i min mobil….

Jag anar, utan att veta, att det hänt fler än mig.
Kollisionerna har helt säkert ökat.
Både med lyktstolpar och människor.
Vandrar man genom stan en dag så ser man det ju.
Att många går med blicken och uppmärksamheten i telefonen.
Inte på var man går och vart man är på väg.
En slags hänsynslöshet.
Som man inte valt.
Men dragits in i.

Jag tänker på den där händelsen när jag läser om Jesu möte med fariséerna.
Hur de liksom kolliderar med människor.
För de har uppmärksamheten någon annanstans.
Inte hos de människor de möter.
Inte hos den blindfödde i söndagens berättelse.
Utan i lagboken.
Regelverket.
Noggrannheten.

De inte bara kolliderar med människor.
De ser inte heller vad de har framför ögonen.
De känner inte igen den Gud som blir människa.
Jag hoppas att jag ska göra det.
När jag möter honom på gator och torg.
Hemma och i kyrkan.
I affären och på löprundan.
Och inte ha min uppmärksamhet i mobilen.

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Kyrkoårets tema är ”Trons kraft”.
Läs gärna om Jesu möte med fariséer och den blindfödde som får sin syn.
Och de andra texterna:
1 Mos 15:5-6 
1 Tim 6:11-12
Joh 9:1-7, 24-39
Ps 73:23-26

I gudstjänsten medverkar Piah Sandberg, Andreas Sköldmark, Hasse Lann, Ann-Sophie Palmér m fl. Rosie Gard sjunger. Utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.
Kyrkfika som alltid.
Efter kyrkfikat: församlingsmöte

 

/andreas sköldmark
pastor

 

 

Det finns platser kvar till både Vägledning i vardagen och En dags retreat.
Båda erbjuder en möjlighet till andrum, att stanna upp, reflektera, be och fundera över det liv jag lever.

Mer information hittar du under fliken ”mötesplatser/vägar till fördjupning/åtta dagar…”

Din anmälan behöver vi senast söndag 27 oktober.

 

På eftermiddagen stod jag och väntade på skjuts.
Den blev lite sen.
Plötsligt uppstod där ett litet tomrum i en annars välfylld tillvaro.

Då kände jag det. 
Tydligt.
Hur det drog ifrån innerfickan.
Faktiskt nästan som att det ropade:
”Här är jag!!!”
”Ta fram mig!”
”Titta på mig!”
Mobilen.
Som en fysiskt kraft.

Fyll tiden!
Låt det inte vara tomt!
Sms.
Facebook.
Mejl.
Kanske något nytt på blocket?
Eller ljudboken?
Eller musik…

Men jag stod emot.
Denna gång.
Istället vände ansiktet mot höstsolen som tittade fram.
Bara vara en stund.
Min stund på jorden.
Under himlen.
Solens värme.
Något fyllde på i mitt liv.
Eller någon.
Gud.

På söndag har kyrkoåret temat Lyssna i tro.
Ur femte Mosebok läser vi:
”Om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och om du älskar Herren, din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud, stadgar och föreskrifter, då skall du få leva och bli talrik, och Herren, din Gud, skall välsigna dig i det land som du kommer till och tar i besittning.”

Jag tänker OM.
Om vi lyssnar – så ska vi få leva.
Och tackar Gud för tomrummets gåva!
Må vi våga låta bli att omedelbart fylla det.

Välkommen till gudstjänst på söndag!
Läs gärna bibeltexterna innan – det fördjupar mötet.
5 Mos 30:11-16
Jak 2:8-13
Mark 10:17-27
Ps 19:8-15

I gudstjänsten medverkar Frida Hellsing, Sören och Gittan Rudenstam, Martin Eliasson m fl
Sång och musik av Miriam Sköldmark, Nanny Johansson, Alma Udin, Oskar Kiland och Emil Johansson. Nya medlemmar välkomnas.
Kyrkfika och söndagsskola.

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Jag tror många känner det så.
(Eller egentligen så jag vet det.)
Att det är som om vi befinner oss i en stark ström.
Som en flod som drar med oss.
Och ibland nästan dränker oss.
Och fast vi vill så orkar vi inte simma mot strömmen.

Som väl är hamnar man i bakvatten ibland.
Hinner hämta kraft.
Som väl är ligger där en trädstam över floden ibland.
Vi får något att hålla i.
Som väl är driver vi ibland upp på stranden.
Får fast mark under fötterna.
Fast inte alla.
Inte alltid.

Den kristna tron bär ett erbjudande om flythjälp.
Som de där gula simdynorna man spänner runt magen.
Eller blåa puffar att blåsa upp och trä över armarna.
Trons ord.
Att hålla fast i.
Spänna runt midjan.

NÅD
TILLIT
HOPP
FÖRTRÖSTAN
FÖRLÅTELSE
FÖRSONING
EFTERFÖLJELSE
HELGELSE
BARMHÄRTIGHET
och det finns fler…

Nu på söndag firar vi gudstjänst kring ordet TILLIT.
Det är en sång, musik och nattvardsgudstjänst.
Medverkan av en kör från bygden under ledning av Peter Johansson.
Andreas Sköldmark m fl
Söndagsskola och Klubb 10.12 för barn.
Insamling till Rumänien.

Efter gudstjänsten blir det församlingens SKÖRDEFEST
Mingel på kyrktorget med försäljning av hembakat och närodlat
Sopplunch och kaffe med kaka (frivillig rejäl gåva till kyrkan och dess verksamhet)

Välkommen!

 

/andreas sköldmark
pastor