Månad: maj 2018

Nytt liv.
Så hette en månadstidning jag läste mycket som ung.
Den bytte skepnad och namn till Trots Allt och gavs ut fram till 2009.
Ett kristet ekumeniskt månadsmagasin som skrev om tro och samhälle.

Jag minns, särskilt Nytt Liv, som ganska radikalt.
Både om livet och om tron.
(Jag tror att tonen mjuknade lite till Trots Allt.)
Nu när jag läser söndagens texter påminns jag om den där radikaliteten.
Bl a i tydliga artiklar om fredsrörelsen och pacifismen.

På söndag är temat i kyrkoåret Vårt dop.
I texterna beskrivs dopet som en pånyttfödelse.
Som en väg till ett nytt liv.

Jag tillhör dem som sedan barnsben vuxit in i tron.
Mitt dop i tonåren var viktigt för mig, men det innebar ingen radikal förändring.
Inget ”nytt liv”.
Det var mer som ett tydligt, och rejält, kliv på den väg jag redan gick.

När jag nu läser texterna inför söndag vaknar något i mig.
En längtan efter att livet med Gud ska vara mer ”nytt”.
Mer radikalt.
(Vilket betyder att det levs nära roten/grunden, radix=rot)

Kanske är det en medelålderskris?
Eller så handlar det om den värld jag ser omkring mig.
Att det i valtider blir så tydligt att Jesu budskap om Guds gränslösa kärlek är på undantag.
Att jag tydligare vill stå upp för den.
Säga att vi inte kan ställa vår egen välfärd mot flyktingmottagande.
Att det inte är antingen eller.
Att det är både och.

För nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna –
alla är vi ett i Kristus Jesus.
Att nu lever inte längre jag – Kristus lever i mig.

Välkommen till nattvardsgudstjänst på söndag med temat Vårt dop – ett nytt liv.
Läs gärna texterna:
Hes 36:25-28 
Rom 6:3-11
Joh 3:1-8
Ps 66:5-12

Medverkar gör Evelina Rudenstam, Lisbeth Rubensson, Andreas Sköldmark m fl
Sång av Emma Broström, Maria Gustafsson, Maria Jansson, Mia Olsson

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Frågan ställde en taxichaufför i Kongo.
Han som fick frågan var volontär i Equmeniakyrkans fotbollsprojekt.
För taxichauffören var det en fullständigt naturllig fråga.
Han talade franska och frågan betyder:
Var ber du?

Alltså inte: ber du?
Utan att man bad var för honom självklart.
Det intressanta var Var man bad.
Alltså vilken kyrkan man tillhörde.

På söndag är det heliga trefaldighets dag.
Kristi Himmelsfärdshelg och Pingsthelg har passerat.
I kyrkoåret har liksom Gud nu presenterats helt och hållet –
som Fader, Son och Helig Ande. 
Det är vår tro.
Eller?

Är det din tro?
Hur ser egentligen din tro ut?
Om din granne, eller arbetskamrat, eller kompis skulle fråga dig:
Ou prayez vous? Var ber du?
Vad skulle du svara?

Varför just kristen?
Varför tillhörig den kyrka du tillhör?
Hur ser ditt Credo ut?

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan på söndag.
Läs gärna texterna i förväg:
5 Mos 6:4-9 
Apg 2:24-35
Matt 11:25-27
Ps 113:1-6

Medverkan av Andreas Sköldmark, Rune Emanuelsson m fl. sång av Rosie Gard.
Utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.

Vid kyrkfikat politikersamtal med Samuel Godrén från Sverigedemokraterna.

Det finns en stor utmaning i det som är kyrkoårets rubrik på söndag:
”Herre över allting”.

Om jag skulle fråga vem som är Herre i ditt liv – vad svarar du då?
Många skulle nog intuitivt svara ”jag”. 
Någon kanske skulle tänka lite till och sedan säga ”marknaden”.

Det beror på vilket område i livet vi tänker på.
Vem har t ex bestämt vad du ska ha på dig idag?
Eller vilken bil du kör?
Eller vilken mat du äter?
Eller vilka vänner du träffar?
Vilka val du gör?

Skulle någon av oss svara ”Jesus”?
Jag hoppas det.

Vi tror ju att Jesus en gång vid tidens slut ska bli Herre över allting.
Då, när alla knän ska böjas och alla tungor bekänna att Jesus är Herre – Gud Fadern till ära.
Men nu?
Det är utmaningen i kristen tro.
Att involvera Gud i hela livet.
Inte jobbigt och nervöst.
Inte driven av rädsla.
Utan för att vi behöver omges av Honom som är kärleken.
Fyllas av Henne som ger allting liv.

Det handlar om att bli älskad.
För att kunna älska.
Att ta emot kärlek och därför kunna ge.

Texterna ur Markus och Apostlagärningarna berättar om Jesu himmelsfärd, att han nu sitter på Faderns högra sida.
Men också om hur han ”bistår” lärjungarna, att de ska få kraft genom den heliga Anden.
(Eller heliga Andan, som några föreslår att vi ska säga för att betona det kvinnliga i Gud).
Det handlar på en gång om då och där, och här och nu.

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan.
Läs gärna söndagens texter:
2 Kung 2:11-14 
Apg 1:1-11
Mark 16:19-20
Ps 110

Medverkar gör sjukhuspastor Per Sjönneby, Rune Emanuelsson m fl Sylvia Hermansson sjunger.
Kyrkfika i vanlig ordning.
Är du här för första gången så bjuder vi på fikat!

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Om vår tid för samtal minskar vet jag inte.
Men jag tror det.
Jag är nog ganska säker på det.
Helt enkelt därför att vår upptagenhet med olika medier ökar.
Smarttelefonen har inte funnits så länge.
Och visst tar den tid?

Jag tror vi behöver samtalet som människor.
Alltså den rörelse där man talar sig samman.
Där orden inte är en väg till egen positionering i första hand.
Eller har ett bestämt mål.
Utan ”bara” är en väg till det gemensamma.
Till att komma samman.
För att vi behöver varandra.

Jag tror att det också gäller Gud.
Kanske är det därför jag är just kristen.
För att Gud i kristen tro har en gestalt.
Ett ansikte.
En röst.
Öron.
I Jesus Kristus.
Och i kyrkan som en kropp.

Det handlar om det samtalet på söndag.
Bönens söndag.

Välkommen till nattvardsgudstjänst i Equmeniakyrkan.
Läs gärna bibeltexterna om bön innan gudstjänsten:
1 Mos 18:26-32 
Ef 3:14-21
Luk 18:1-8
Ps 13

Medverkar gör Göran Ljungberg, Birgitta Ljungberg m fl
Kyrkfika i vanlig ordning och efter fikat är det politikersamtal.
Denna gång Mats Rappe från Miljöpartiet.
Utfrågare: Ola Olsson och Mia Sparf

 

/andreas sköldmark
pastor