Equmeniakyrkan Kaxholmen

Ett nytt beslut i frågan kring vår körhelg och konsert har tagits av vår planeringsgrupp, nämligen att flytta fram arrangemanget till ett annat tillfälle. 
Ett nytt datum kommer att planeras in med Evelina, troligen till hösten och då genomför vi det som vi planerat nu.
Läs mer om beslutet under fliken ”mötesplatser” – ”musik”.

Vi följer noggrant utvecklingen som sker i vårt samhälle
med anledning av Coronaviruset.

I nuläget ställer vi inte in några inplanerade gudstjänster, scoutmöten eller andra samlingar här i kyrkan. Förskolan är fortsatt öppen, men detta kan givetvis ändras om Folkhälsomyndigheten kommer med andra direktiv eller uppmaningar.

För övrigt gäller sunt förnuft!
Om du är sjuk ber vi dig förstås att stanna hemma.
Det samma gäller förstås för barnen.
Vi ägnar särskild omsorg om handhygien etc.
När vi möts i kyrkan hälsar vi nu en tid utan att ta i hand.

Här kommer några tips från Equmeniakyrkan nationellt:

• En allmänt förebyggande åtgärd mot luftvägsinfektioner är att undvika att röra vid ansiktet eller ögon samt att undvika nära kontakt med sjuka människor.
• Tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten, före måltid, mathantering och efter ett toalettbesök. Handsprit kan vara ett alternativ när du inte har möjlighet till handtvätt.
• Genom att hosta och nysa i armvecket eller i en pappersnäsduk hindrar du smitta från att spridas i din omgivning eller från att förorena dina händer.
• Stanna hemma när du är sjuk för att undvika att smitta människor på bussen, ditt arbete eller där du är nära andra.

Mer information finns på:

https://www.folkhalsomyndigheten.se/

https://equmeniakyrkan.se/aktuellt/aktuell-information-med-anledning-av-coronaviruset/

Det är ett gammalt ord.
Men jag finner inget nyare som kan ersätta.
Det är mer göra än mognad.
Det är mer vara än växande.
Det är mänskligare än Helighet.
Det är gudomligare än utveckling.
Alltså får det heta Helgelse.
Som ett övergripande temat för alla söndagarna i fastan.

Helgelse är att vara på väg.
Helgelse är att växa och mogna.
Helgelse är stegen mot ett mer rättfärdigt liv.
Helgelse är min längtan till Kristuslikhet.
Helgelse är Guds verk och min egen vilja och beslut.
Helgelse är att alltmer förenas med Jesu intressen i världen.
Och kanske lite till…

I fastetidens vanliga kyrkoårsteman (Prövningens stund, Den kämpande tron, Kampen mot ondskan, Livets bröd, Försonaren och Vägen till korset) så vandrar vi med Jesus mot påskens lidande, död och uppståndelse;
Men i Equmeniakyrkan i år fokuserar vi lite mer på vår egen vandring i Jesu efterföljd. Vad gör hans vandring med mitt liv. Påverkas jag? Mognar min tro? Kan jag se att jag blir mer älskande och utgivande som människa?
Vi kallar det Helgelse.

Fem olika predikanter med fem olika ingångar till temat:
1 mars: Helgelse – en väg att gå. Andreas Sköldmark
 8 mars: Helgelse – med bönen som grund. Rosie Gard
15 mars: Helgelse – ett uppdrag. Rolf Gard
22 mars: Helgelse – Guds verk. Frida Hellsing
29 mars: Helgelse – det vi älskar formar oss. Lisbeth Rubensson
5 april: Helgelse – förvandlande gemenskap. Andreas Sköldmark

Välkommen till gudstjänst nu på söndag kl 10.00!
Medverkar gör Rolf Gard, Andreas Sköldmark, Ylva Magnusson, m fl
Sång av Ida och Ola Christensson.

/andreas sköldmark
pastor

På söndag kan du se Vasaloppet i kyrkan innan gudstjänsten. Vi visar på storbild i församlingsvåningen. Starten är ju kl 08.00 men välkommen från 7.30. Kaffe, te och smörgås finns för den som vill.

Hon hette Saba.
Hon var en varm och go’ invandrad kvinna, lite äldre än jag.
Hon gav mig en gåva.
Vi möttes en dag på jobbet.
Hon visade mig ett enkelt armband flätat av bomullstrådar.
”Det är mitt fastearmband” sa hon.
Och så berättade att hon fastade från mat under dygnets ljusa timmar.
”och när jag känner mig hungrig så tänker jag på och ber för alla som inte har någon mat” sa hon.
Sedan tittade hon på mig och frågade: ”Och du, fader Andreas, hur fastar du?”.
Då skämdes jag. För jag fastade inte alls.
Jag hade inte upptäckt den gåvan.

Varje år så uppmärksammas Ramadan i våra medier.
Att de troende muslimerna fastar.
Men sällan, eller aldrig, att vi som kristna också fastar.
Kanske för att så få av oss gör det.
Men fler och fler upptäcker fastans gåva – och jag hoppas att du som läser det här också ska göra det.
Inte för att vi måste – utan för att vi får.

För Jesus var det självklart.
”När ni fastar…” sa han, inte ”om ni fastar…”.
Så varför ska vi fasta?
Motiven kan vara många.

För livets skull.
Många av oss lever alltför välfyllda liv.
Vi har svårt att välja och prioritera och dras därför med i en karusell som snurrar allt fortare.
Att då, i alla fall för en tid, rensa lite, välja bort något,
att liksom stiga in i en mer avskalad tid och ett mer naket landskap,
kan göra att man får syn på saker man annars inte ser.
Kan hjälpa till att gallra så att det man verkligen vill ska finnas där,
verkligen vill ska växa, får ljus och luft och näring.
Det kan göra livet mer möjligt att leva på ett gott sätt.

För världens skull.
Vi lever i en orättvis värld.
Någon kanske avstår från mat en dag i veckan
för att istället skänka de pengarna till någon som inte har mat för dagen.
Någon kanske cyklar istället för att ta bilen under fastan
eller avstår från onödig konsumtion
för att minska sitt ekologiska avtryck
och ge barnbarnen en friskare värld att leva i.
Equmeniakyrkan i Sverige utmanar oss på nytt till att fasta för klimatet.

För relationers skull.
Vi umgås alltmer med medier av olika slag och allt mindre med varandra.
Allt fler känner sig, och är, ensamma.
Facebook, Instagram, Netflix mm skapar lätt ett beroende som för oss dit vi egentligen inte vill.
Att under en tid avstå från det egna för att ge tid till varandra och andra kan vara ett sätt att fasta.
För de människor som är riktigt viktiga i ditt liv.

För kroppen skull.
Många av oss äter för mycket, eller i alla fall för mycket av det goda.
Att då öva sig i att avstå är en god sak för den kropp vi begåvats med.

För själens skull.
Många bär idag på rädsla och oro.
Vad gör gott i din själ och vad gör ont?
Vad gör att det skaver och vad ger ro?
Någon kanske avstår från nyheter under fastan för att istället läsa bibeln, eller någon annan god bok som ligger och väntar.
Som man inte haft tid för.
Eller sätter sig vid ett ljus en stund, för att bara vara.
För att låta ljus, mening och glädje fylla på i själen.
Och kanske finna frid.

För Guds skull.
”Gud kommer ofta på besök men vi är sällan hemma” har någon sagt.
Att avstå från något av det som upptar min tid för att ägna den tiden åt att umgås med Gud är nog den kristna fastans grund.
Att ge tid till bön, både den talande och den lyssnande bönen, är en god sak för oss som har allt svårare att i informationssamhällets brus uppfatta Guds närvaro.
Att ge tid till att lyssna till hur bibelns texter talar i det liv vi lever kan hjälpa den vilsne att finna vägledning.
Att bara vara tillsammans med honom som är nåd och sanning kan fördjupa och ge näring åt en tro som längtar.

Att fasta är en god väg till att följa Jesus närmare i den värld han älskar.
Inte för att vi måste, utan för att vi får.
Fastetiden inleds med askonsdagen den 26 feb och varar till påskdagen den 12 april.

Välkommen till vår fastesatsning; ”Modet att avstå”
Inledning askonsdag 26 feb kl 19.00
Det blir en kort inledning till fastan med möjlighet att avge fastelöfte, fläta ett fastearmband, en nattvardsandakt med askonsdagsbön och enkelt fika för den som vill.

/andreas sköldmark
pastor

Kanske skulle rubriken varit:
”Med försoningens blick.”
För den här texten frågar mig:
Hur ser jag på dem jag möter idag?

Men den rubrik som står kommer från en av söndagens texter.
Paulus skriver så i andra Korinthierbrevet:
Att Gud ställt honom i försoningens tjänst.
Jag tycker att det låter väldigt fint.
Där vill jag också stå.
I försoningens tjänst.

I den alltmer polariserade världen.
Där mörkar krafter vill måla både värld och människor
i svart och vitt.
Eller i svart eller vitt.
Med en tydlig gräns emellan.

Då vill jag stå emellan.
Som en som håller samman.
Som söker vägar till förståelse och enhet.
Som ser att alla är både svarta och vita.
Som ser på människor som med-människor.
För Kristus har dött för alla.
”Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus”.
(Paulus igen.)

Vad händer med min värld
vad händer med min dag
om jag ser på varje människa jag möter.
Nära eller genom medierna.
Som en människa som Jesus har dött för?

För det är ju det jag vill göra.
Och det är också mitt uppdrag.
Och ditt.
Vi som blivit försonade med Gud genom Kristus.
Vi står i försoningens tjänst.
Och har nåden att se på oss själva, varandra och andra
med försoningens blick.

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Det är fastlagssöndagen och kyrkoårets tema är kärlens väg.
I Equmeniakyrkan firar vi gudstjänst tillsammans med barn och personal
från förskolan Smulan.
Medverkar gör också Frida Hellsing m fl.

Läs gärna de texter som hör söndagen till:

Höga visan 8:6-7
2 Korinthierbrevet 5:14-21
Markus 10:32-45
Psaltaren 86:5-11

Fastlagssöndagen följs av blåmåndag och fettisdag.
Då är det läge för semlor!
För onsdagen är askonsdag och då börjar fastan…

Välkommen också till inledningen av fastan och Modet att avstå
Onsdag 26 feb 19.00
Inledning kring fastan, nattvardsfirande och enkelt fika.

/andreas sköldmark
pastor

Om jag ber dig sjunga en sång.
Vad sjunger du då?
Om jag ber dig berätta om en sång som är viktig för dig.
Vilken berättar du om då?

Sången har alltid levt med människan.
Kanske till och med före språket.
Som fågelsång.
Inte ord men ändå en berättelse.

När många andra förmågor lämnar en människa
verkar sången vara det språk som stannar längst.
Kanske för att det rör vid mer än vår hörsel.
Mer än vid vårt intellekt.
Sången når på något sätt ända in.
Till hjärtat.
Centrum av mitt liv.

Så vad sjunger du?
Eller vilken sång bor i dig?

I kyrkan har sången ofta burit tron.
Inte sällan mer än orden.
Som en lovsång.
Eller trosbekännelse.
Eller klagolåt.
Eller en berättelse som berör.

Därför kan många av oss fler sånger än vi kan bibelord.
Och många bibelord vi kan,
kan vi för att vi sjungit dem.
Är det ett bekymmer?
Jag tror inte det.
Utan en glädje.
Över att sången når till hjärtan.

Så vilken tro sjunger du?
Eller vilken tro sjunger i dig?

På söndag firar vi gudstjänst med önskesånger.
Några av församlingens nyare medlemmar har fått välja en sång.
Att berätta om.
Som vi sjunger tillsammans.

Så välkommen till gudstjänst!
Medverkar gör Andreas Sköldmark, Jonathan Larsson Nordblom, Amanda Sparf, Emelie Antonsson, Dan Rosengren m fl
Söndagsskola och Klubb 10.12
Kyrkfika.

/andreas sköldmark
pastor

Dela.
Ett kort ord som rymmer så mycket.
Kärnan i det kristna livet.
Lösningen på världens problem.
Vägen mot ett hållbart samhälle.
Glädjen i mitt eget liv.
Mening för den som söker.
Räddningen för många relationer.

Men ack så svårt…

Vi lever i en värld där ingen skulle behöva svälta.
Där alla kunde ha tak över huvudet.
Ingen skulle behöva tigga.
Låter kanske som ett himmelrike?
I alla fall som Guds rike.
Som vi är kallade att leva i.
Gestalta.
Förkroppsliga.

Och det riket byggs på det lilla ordet Dela.
Dela tro.
Dela liv.
Dela resurser.

”Glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.”

På söndag är det årshögtid,
nattvardsgudstjänst med offerinsamling till församlingen
och årsmöte i Equmeniakyrkan Kaxholmen.
Söndagsskola och klubb 10.12

Temat för gudstjänsten är Dela.
I centrum finns en lite pojke.
Som inte hade så det räckte.
Men ändå delade av det han hade.
Och Gud välsignade det.

Medverkar gör Andreas Sköldmark, Frida Hellsing, Martin Eliasson, Astrid Rudenstam, Roger Siverth, Linnéa Stenmarker m fl

Efter gudstjänsten börjar årsmötet ungefär kl. 11.00.
När det passar tar vi paus för sopplunch och sedan återupptar vi förhandlingarna.

Välkommen till ett årsmöte med spännande samtal och beslut om utmaningar, tjänsterna och vårt givande; Ska vi satsa mer utåtriktat? Kan vi utöka pastorstjänsten? Hur mycket vågar vi satsa ekonomiskt? Vi får också öva konsensusbeslut.

Jesus skapar tro.
Det är kyrkoårets rubrik för söndagen.
Men hos mig, och hos många, är det snarast tvivel han skapar.