Posts written by Andreas Sköldmark

Det är mörkt!Både utomhusoch i världen.Och kanske känner duatt mörkret också tränger in.I kropp och själ.Coronapandemin förstärker mörkret. Det som ger oss människor ljus:MötenGemenskapNärhethar nu fått snäva gränser.Kanske försvunnit helt.Ljuset fladdrar och flämtar. Men mitt i rakt inkommer ord som en glädje.Ett ljus i detta…

Ord kan devalveras.Förlora sitt värde.Bli liksom lite luggiga i kanten.Tunna och slitna.När de används för ofta.För slarvigt. Ett sådant ord är följare.Eller egentligen: efterföljare.Men det långa ordet orkar vi inte riktigt.Så det blir – följare.Ursprungligen: att följa någon.Som i följa efter.Gå.Sättas i rörelse.I samma riktning.Som…

Många ljus brinner redan.Fler kommer att tändas.På kyrkogårdar och vid entréer.I pumpor och ljusstakar.Varför tänder vi ljus? På det mörka halvåret.När jag hälsar på mina föräldrar.Efter lång bilresa och trötta resenärer.Så brinner alltid ett ljus vid deras trappa.Ibland en lykta.Om vintern en marschall.Men det brinner…

Han har syskon!Jesus, alltså.Fast jag har vetat om det.Läst om det.Så blir jag ändå lite förvånad.När jag läser söndagens evangelietext.Jakob, Josef, Simon och Judas.Fyra bröder.Och kanske lika många systrar… Vi talar sällan eller aldrig om det.Jesu familj.Jo, mamma Maria förstås.Och pappa Josef vid jul.Men inte…

Jag minns det som speciellt.Tryggt, varmt och skönt.Att som barnfå somna i bilen.Gärna i pyjamas.Och vid hemkomstenbli burentill sängen. I livets början.Och vid livets slut.Så blir vi burna.Det lilla barnet.Och den döda kroppen.Båda burna.Det är vår ingång och utgång.Det är fint. Men däremellan?Då får vi…

För många av oss är livet mödosamt.Rent av tungt.Särskilt i Coronapandemiens tid.Ensamheten blir tydlig.Begränsningarna många.Genom kyrkans gemenskap ett stråk av sorg.Av saknad.Alla är inte där.Alla kan inte vara med.Många får inte vara med.Och länge kommer det att pågå. Så kommer denna söndag!När lovsången ska ljuda.Texter…

Det stod en höstbukett på toan.Där jag var gäst.Några vackra strån.Och kvistar med löv.I de allra vackraste färger!Mörkrött. Blodrött.Klarrött.Skiftningar och stråk av orange.De allra vackraste av färger.Livets färger.Så nära döden.       Hösten är en hälsning.(Visst – den kan också vara kall, mörk och ruggig.Men…

Det är roligt att smaka på ord.Som kyrkoårets rubrikord för söndagen.Medmänniskan.Med-människan. Vad smakar det hos dig?Jag tycker att det smakar fint.Med-mänskligt.Ett ord som liksom ställer oss alla på samma golv.Vi är människor med varandra.Inte mot.Inte för.Utan med. Det andas tillsammans och varandra.Ömsesidighet och solidaritet.Ord som…

Det är en av kyrkoårets vackraste rubriker. Den här söndagen. Friheten i Kristus.   Inte den ensamma friheten. Som lätt blir ett fängelse. Utan friheten i en relation.   Lite som äktenskapet. Att det faktiskt finns en frihet i att binda sig. Ett beslut och…

Kanske är det bara jag?Just för att jag har det jobb jag har.Som gör att frågan blir tydlig:Hur känns jag?Hur känns jag för de människor jag möter?(I dessa tider lite färre än annars, men jag möter ändå ganska många.)Känns jag tyngd? Börda?Eller befrielse? Frågan kommer när…