Equmeniakyrkan Kaxholmen

Jag tror på Tillsammans.
Jag tror att vi behöver Tillsammans.
För att vi är människor.
För att det är en av de saker som gör oss till människor.
När vi inte har, eller får, vårt tillsammans så blir vi sjuka.
Små barn överlever inte utan Tillsammans.

Jag tror också att Gud är Tillsammans.
Fader, Son och helig Ande – Tillsammans.

På samma sätt är Jesus Tillsammans.
”Kom och följ mig”
så börjar den kristna tron också som Tillsammans.
Med Jesus och varandra.

När han dör, dör han ensam.
För att ingen av oss ska behöva dö ensam.
Vi får dö och uppstå Tillsammans med Honom. 

Därför har vi en Tillsammansdag på söndag på Mullsjö Folkhögskola.
Paulus skriver att det är tillsammans – tillsammans med alla de heliga – 
som vi förmår fatta
längden och bredden och höjden och djupet av Guds kärlek i Jesus Kristus.

Välkommen att vara Tillsammans!

(om du inte anmält dig men vill med – ring någon av våra anställda)

/andreas sköldmark
pastor

Jesus berättar om en tjänare som får ett stort förtroende av sin Herre.
Att ta hand om hela hushållet.
Sedan fortsätter Jesus: 
”Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall.
Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger.”

Så långt allt väl.
Men Jesus fortsätter:
”Men om den tjänaren tänker:
Det dröjer innan min herre kommer,
och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, 
då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom
och vid en tid som han inte vet om
och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa.”

Och plötsligt drar ett stråk av ångest i mig som läser.
Hur är det med mitt förvaltarskap?
Bilder av svältande barn och kalvande glaciärer tränger sig på.
Men också av det mer nära; 
Viktiga relationer som inte får sin tid.
Oviktiga ting som får ta tid.

Men just nu väljer jag att skaka av mig ångest och rädsla.
För att istället förundras:
Tänk att jag fått något att förvalta!
Tänk att Gud ger mig det förtroendet!
Gud som vet vem jag är.
Med brister och oförmåga väljer ändå att anförtro mig;
en kropp
mina förmågor
tiden som kommer till mig
relationer jag lever i
pengar att förfoga över
skapelsens skönhet och skörhet
ett sammanhang att leva i
dessa rader att skriva…

och jag förundras över nåden
att Jesus därtill lovat att vara med mig
i mitt förvaltarskap
till tidens slut

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Kyrkoårets tema är: Goda förvaltare.
Vill du fördjupa din gudstjänstupplevelse så läs gärna texterna innan:
Ords 3:27-32 
Ef 4:20-28
Luk 12:42-48
Ps 8

I gudstjänsten medverkar Andreas Sköldmark, Filippa Millenberg m fl. Sång av Frida Elmgren
Välkommen också att dela gemenskapen vid kyrkfikat.

/andreas sköldmark
pastor

I marknadsekonomins värld har det blivit självklart att göra val.
Ständiga val.
Skor.
Utbildning.
Boende.
Mat.
Partner.
Semester.
…
(Jo, jag är väl medveten om att inte alla kan välja. Alla har inte råd. Alla har inte friheten. Men de flesta av er som läser det här kan.)

Ofta är pengar vår måttstock.
Eller i alla fall ett monetärt präglat tänkesätt.
Är detta en bra investering?
Kommer det ge god avkastning i mitt liv?
Är detta en win-win situation?

Det sättet att tänka kan också smyga sig in i vår tro, vår andlighet.
För vår bygd kan man välja.
Kyrkorna ligger tätt.
Nästan hela den religiösa skalan finns representerad.
Högljutt och lågmält.
Konservativt och liberalt.
Storslaget och enkelt. 
Karismatiskt och liturgiskt.
Men hur väljer vi?
Vilka är våra kriterier?
Där vi trivs?
Där vi får rum?
Där andra tänker och tror som vi?

Söndagens tema i kyrkoåret är spännande: Andlig klarsyn.
Att se klart när det gäller andlighet är inte så enkelt.
Många är de som förfört och blivit förförda genom historien.
Bländade av starka ledarskap som fört vilse.

Söndagens texter talar om vishet, förstånd och insikt.
Om att hålla fast och om grundläggningen.
Om att bygga starkt så det står emot stormar.
Och om Jesus.
Vad händer om det är våra kriterier, vår måttstock?
Både när vi ser på vår egen andlighet och de sammanhang där vi finns.

Jag tänker att det bygge Jesus talar om tar tid och är rätt mödosamt.
Att man inte kan bygga ensam.
Och att snickarsonen gärna är med.

Ett par rader av Margareta Melin finns ofta med i min bön.
De handlar om andlig klarsyn:
”Sanningens Ande, rör vid mina ögon,
så att det min syn förvänder – vändes rätt.
Ge mig idag det mått av ljus
som skärper blicken och inte bländar.”

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan.
Läs gärna texterna innan för en fördjupad gudstjänsterfarenhet.
Ords 7:1-3 
1 Kor 3:10-15
Matt 7:22-29
Ps 119:30-35

I gudstjänsten medverkar Frida Hellsing m fl. Gitarrmusik av Ronnie Jaldemark.
Kyrkfika.

/andreas sköldmark
pastor

De flesta av oss trivs med sommaren.
Då vi njutit vårens skira grönska, 
vandrar vi genom mognadens mörkare nyanser
och plockar frukter av buskar och träd.
Sommaren är växandets tid.

Den ger också en särskild möjlighet för många att växa som människa.
För vi har lite mer tid.
Och kanske sänker vårt vardagstempo.
I vår höghastighetskultur är det en gåva att ta emot.

Tid för ett lite djupare samtal där eftertänksamheten ryms.
Tid för en god bok som ger ny insikt.
Tid att bara vara. Kanske sitta ner och meditera över det liv som är ditt.
Tid att leka som ett barn, eller med ett barn.
Tid att be – både ordens och lyssnandets bön.
Tid att växa, mogna och bära frukt.

Tid att gå på gudstjänst?
Sommaren kanske också är en tid att avskilja den där dryga timmen i veckan för att, tillsammans med andra, söka sig närmare Gud.
För att låta rötterna skjuta djupare i trons mylla. Bara så bär vi frukt i Guds rike.
Du är välkommen till vår, eller andra kyrkor.
Under fyra söndagar i sommar firar vi gudstjänst med de andra kyrkorna i Skärstadalen.

30 juni 10.00
Gudstjänst i Equmeniakyrkan. Charlotte Rosengren, Frida Hellsing m fl

7 juli 18.00 (Obs tiden!)
Gudstjänst i Ölmstad kyrka

14 juli 10.30 (OBS tiden)
Gudstjänst i Pingstkyrkan Kaxholmen

21 juli 10.00
Gudstjänst i Equmeniakyrkan. Rosie Gard m fl

28 juli 10.00
Gudstjänst på Solgläntan. Allianskyrkan Skärstads sommarhem

4 augusti
Nattvardsgudstjänst i Equmeniakyrkan. Åke Nordqvist m fl

/andreas sköldmark
pastor

Välkommen till en sommargudstjänst då vi, med hjälp av ord och toner, vandrar genom en av de mest älskade psaltarpsalmerna – Herdepsalmen.
Kanske upptäcker vi Närvaron som finns där – på livets gröna ängar; vid vägskälen; på vandringen genom den mörka dalen och på livets rastplats.
Närvaron som alltid väntar på oss och tar emot oss – hemma…

Mission.
Många av oss – med kyrkan som en del av livet – tänker gärna Afrika.
Eller kanske Indien.
I alla fall långt borta.
I alla fall någon annan stans.

Och visserligen säger Jesus att vi ska göra ”alla folk” till lärjungar.
och då är det lätt att tänka på andra slags folk.
Men folk finns det ju på hemmaplan också.
Och han säger det till lärjungar som han bett om att få möta –
just på deras hemmaplan.
I Gallilléen.
Som de kom ifrån.
Där de hade vänner, släkt, arbetskamrater och grannar.

Några reste förstås.
Tomas förmodligen till Indien.
Paulus till Turkiet, Grekland och Italien.
Jakob slog sig ner i Jerusalem.
Men de andra?
Mattias, Johannes, Judas, Maria, Salome…
Vi vet så lite.
Men visst återvände några hem.
För att göra det som Jesus gjorde.
Leva sitt liv bland andra.
Tillsammans med andra.
Låta Guds rike närvara.
I ord och handling.
Göra lärjungar.

På söndag är det Trefaldighetsdagen och Missionsdagen.
Två teman samma söndag.
Texterna talar om båda.
Läs dem gärna innan gudstjänsten.
2 Mos 3:1-15 
Rom 11:33-36
Matt 28:16-20
Ps 113:1-6

I gudstjänsten medverkar Andreas Sköldmark, Kirsten Björnlinger och SnickarAndersson.
Sång och musik av Gunvor och Kjell-Olof Hederos. 
Kyrkfika.
Välkommen!

/andreas sköldmark
pastor

Det är pingstdag på söndag.
Kyrkans födelsedag.
En glädjedag för den som tror.
Eller?

För många tror jag pingsten väcker oro istället.
Tyvärr.
Och frågor.
Vilket är bättre.

Kanske så här:
Vad är Anden?
Hur ska jag, och måste jag, tro på Anden?
Är jag andedöpt?
Måste jag tala i tungor?
Vad är det att vara andlig.

Till dig som går på gudstjänst på söndag:
ta med dig dina frågor!
Till dig som inte går på gudstjänst:
Minns att Jesus kallar anden för Hjälparen.
Var inte rädd!

Läs gärna texterna inför söndagen:
Joel 2:28-29 
Apg 2:14-21
Joh 14:15-21 och Apg 2:1-11 (som läses varje år)
Ps 104:27-31

I gudstjänsten medverkar: Andreas Sköldmark, Martin Eliasson, Frida Hellsing, Ann-Britt Björnlinger m fl
sång och musik av Ellen Siverth
Kyrkfika förstås!

Välkommen!

Det är inte en språklektion.
Inte heller ett politiskt ställningstagande.
Det är en fråga om vad vi är som kyrka.

När Equmeniakyrkan bildades 2012 så var det en ny kyrka som föddes.
Många tänkte nog att det var tre gamla kyrkor som gick samman.
Men så var det inte.
Tre gamla (om en kyrka på drygt hundra till hundrafemtio år är gammal) kyrkor gick i graven.
Och en ny föddes.
För allting har sin tid.

Ett av uttrycken för det var ordet ”interdependent”.
Ett ord som betyder ”ömsesidigt beroende”.
Att den nya kyrkan och dess församlingar var; ömsesidigt beroende av varandra.
I de tidigare kyrkorna hade ordet ”kongregationalism” varit tongivande.
Varje kyrkas/församlings rätt till egenbestämmande över sitt eget.
Något som var viktigt en gång när enhetskyrkan gått vilse i en slags maktfullkomlighet.

Att vara ömsesidigt beroende är något fint.
Det betyder att ingen av oss lever för sig själv.
Att vi, både som enskilda individer, och som församlingar, behöver varandra.
En sådan kyrka tror jag på.
En sådan kyrka vill jag tillhöra.
Som dessutom ser sig som ett provisorium på väg mot hela kyrkans synliga enhet.

Det är den kyrkan som kommande helg möts till kyrkokonferens i Jönköping.
För att vi behöver varandra.
Vi i Equmeniakyrkan Kaxholmen och Missionskyrkan i Harads.
Vi behöver varandra.
För vårt uppdrag är gemensamt:
Att följa Kristus, att förkunna evangelium för allt skapat, att älska världen närmare Gud.
Till jordens yttersta gräns!

Så välkommen med på kyrkokonferens.
På gudstjänster, förhandlingar, seminarier och kvällsprogram.
Allt är öppet för alla!

Hela programmet hittar du här:
https://equmeniakyrkan.se/kyrkokonferens/kyrkokonferens-2019/

Vi möts – för vi tillhör de interdependenta!

Jesus bad ofta.
Ofta i öknens ensamhet.
Men också bland folk och lärjungar.
Nu har han stannat för att be:
Någon ser honom.
Hör honom.
Och det väcker en längtan:
”Herre lär oss att be. Som Johannes lärde sina lärjungar…”

Är det en fråga efter ord?
Eller en fråga efter relationen, tonen?
Jag vet inte.
Men Jesus svarar med att ge sina lärjungar den bön vi kallar Herrens bön.
Som börjar med orden: Vår Fader…

Bara det.
Att få börja sin bön så.
Inte till en okänd Gud.
Utan till en som är känd.
Och som känner.

Jag tänker på den bönen som bönernas bön.
Den bön som räcker.
Inget mer behöver sägas.
Den tål att upprepas.
Hur ofta?

Jag sitter just nu och funderar och konverserar om hur ofta vi ska be den under Equmeniakyrkans kyrkokonferens.
Sex gudstjänster i rad.
Blir det tjatigt?
Kan man be den för ofta?
Blir den liksom sliten?
Jag tror inte det.

Jag tror inte det finns en bönens inflation.
Tvärtom.
Min egen erfarenhet är att den växer ju oftare jag ber den.
Och att den räcker.
Hela livet.
(Tror jag i alla fall.)

Så den kommer nog med ganska ofta i konferensen.
Och absolut i gudstjänsten i Equmeniakyrkan på söndag.
Välkommen då.

Det är bönsöndagen på söndag.
Läs gärna texterna innan som en förberedelse för, och fördjupning av, gudstjänsten.
Jer 29:11-14 
1 Joh 5:13-15
Luk 11:1-13
Ps 13

Medverkar gör Maria och Håkan Sparf, Göran Ljungberg m fl
Utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.
Kyrkfika.

/andreas sköldmark
pastor

Det kallas avskedstalet.
Ett sådant där man bara säger viktiga saker.
Som sägs med perspektivet: snart ska vi skiljas.
Här är det hela evigheten i horisonten.
Det är Jesus som talar.
Och vi får sitta med och lyssna.
Och det börjar med orden:
”Känn ingen oro.”

Lättare sagt än gjort tänker jag.
Nyss lyssnade jag på ett program om att en miljon arter hotas av utrotning i våra ekosystem.
En utrotning som kan leda till systemkollaps…

Men Jesus fortsätter: tro på Gud och tro på mig.
Och jag anar att det handlar om fokus.
Att inte ha oron i fokus.
Utan relationen.
Det återkommer under hans ganska långa tal.
T ex när Tomas (lite oroligt!) undrar var vägen går.
Livets väg.
Då svarar Jesus att han är vägen.
Fokus.

Eller när Filippos frågar efter att få se Gud.
”Visa oss Fadern”.
Då svarar Jesus; se på mig.
Fokus.

Så vad finns i ditt fokus just nu?
I den kristna trons fokus finns inte en bunt regler.
Inte heller en religiös idé.
Utan ett ansikte.
En relation.
Jesus.

Välkommen till gudstjänst på Österängstorpet på söndag.
Temat i kyrkoäret är Vägen till Livet.
Läs gärna texterna innan för att fördjupa din erfarenhet.
Jer 17:5-8 (apokryfisk text, från 2003)
2 Kor 4:16-18
Joh 14:1-14
Ps 147:1-7

Medverkar gör Frida Hellsing, m fl, Spårarscouter och ledare som avslutar sin hajk och söndagsskolan.
TA GÄRNA MED EGEN FIKAKORG!

Välkommen