En del frågor hänger liksom med genom livet.
För mig är det så med underberättelserna i bibeln.
Varje gång jag möter dem igen så väcks samma fråga till liv: kan jag tro detta.
Så även denna gång.
Med texten från Markus om pojken som blir helad från det som verkar vara epileptiska anfall.
Kan jag tro detta?
Men i denna berättelse finns också någon som jag känner igen mig i.
Pappan.
När Jesus säger att allt är möjligt för den som tror så ropar pappan: ”Jag tror. Hjälp min otro!”
Det är gott att finna en vän.
Ett syskon i bibelns berättelser.
Pappans rop är också mitt rop.
Jag tror. Hjälp min otro.
Precis så.
Att bara stå där med min tro sådan den är.
Inte större.
Inte mindre.
Utan just som den är – och gripa tag i Jesu rockärm. (Eller kanske livklädnadsärm)
Hjälp mig.
Jag tänker att det skulle ske mer både i mitt och andras liv (och i kyrkans liv) om vi inte gömde oss och vår tro.
Utan lät den vara precis som den är.
Och ställde oss framför Jesus.
Det är inte pappans höga bekännelse, utan hans djupa behov, som frigör helandets kraft.
Kampen mot ondskan är söndagens tema i kyrkoåret.
Läs gärna söndagens texter:
1 Kung 18:26-29, 36-39
Upp 3:14-19
Mark 9:14-32
Ps 25:12-22
Varmt välkommen till gudstjänsten. Andreas Sköldmark, Jonathan Johansson, Clara Andersson m fl medverkar. Anders och Piah Sandberg sjunger.
Kyrkfika efter gudstjänsten i vanlig ordning.
/Andreas Sköldmark
pastor
