Den genomskinliga platsen
är titeln på en bok med texter från gudstjänstlivet på Iona*.
En vacker titel.
Den bjuder in och säger något viktigt.
I gudstjänsten blir ord och handlingar genomskinliga.
I dem, genom dem, ser och anar vi något annat.
Något mer.
Evigheten.
Kärleken.
Gud.
Jag önskar att vår gudstjänst också är det – genomskinlig.
I kyrkoåret rör vi oss mellan två teman; trons kraft och änglarna.
Båda kan sägas höra söndagen till.
Båda rör vid samma tanke; vår värld är genomskinlig.
I det vi har för handen och ögat kan vi ana något annat.
En större verklighet.
Dopets vatten och nattvardens bröd är inte bara vatten och bröd.
Det är också nåd och kärlek.
Vidrörande och heligt.
Genomskinligt.
”Herren förde Abram ut och sade: Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika ska dina ättlingar bli. Abram trodde Herren och därför räknade Herren honom som rättfärdig”
Välkommen till gudstjänst.
Medverkar gör Andreas Sköldmark och Julia Wernholt m fl. Konfirmander och nya medlemmar välkomnas. Söndagsskolan samlas, ett barn tar emot dopets gåva och vi bjuds till nattvardens bord.
Vi delar gemenskap vid fikaborden.
En genomskinlig plats.
*Iona är en liten ö utanför Skottland där en ekumenisk rörelse bjuder in till en gudstjänster, retreat och arbete i ett återuppbyggt kloster. Här föds texter och sånger med rötter i den Keltiska andligheten, med ekumenik, fred och rättvisa i fokus.
