Rytm, vandring och liv
Intresset för att pilgrimsvandra är stort, och växande, i Sverige och övriga Europa. Hundratusentals människor vallfärdar varje år till Santiago de Compostela och i Norden har Sankt Olavsvägarna fått status som europeisk kulturväg. Här i vår egen bygd drar Franciskusleden förbi på väg mot Vadstena och Alvastra kloster. Där är Equmeniakyrkans torp, Österängen, ett av vandringens enkla härbärgen.
Att vandra är ett sätt att vårda kropp och själ och lusten väcks ofta av nyfikenhet. Vad möter vi bortom vägkröken och inom oss själva?
Att vara pilgrim är att vara på väg och att ha ett inre och yttre mål med sin vandring. De inre målen kan vara ökad självkännedom, att känna frid och Gudsnärvaro. Det yttre målet är den fysiska plats där vandringen slutar. Intresset för pilgrimsvandring ökar. Kanske är det en växande längtan efter mening, eftertanke och ett lugnare tempo i livet som lockar allt fler att vandra.
Nya erfarenheter
Ordet pilgrim kommer från latinets peregrinus som betyder främling; du ger dig av från det hemvanda, både vad gäller inre och yttre identitet, och låter det okända öppna sig framför dina fötter. Du får ta emot nya erfarenheter, möten och insikter, ensam eller tillsammans med andra.
För en del är främlingskapet inte självvalt – de ofrivilliga pilgrimerna i världen flyr från våld och miljöförstöring till trygghet och en ny framtid. Som främlingar på väg måste vi släppa den invanda tryggheten och bäras av tillit till att vi kommer att möta kärlek och omsorg på vägen, eller med andra ord det som många av oss kallar Gud.
Sju nyckelord
Vilka väljer då att i dag kalla sig pilgrimer? Många är historiskt intresserade av medeltidens helgon och vandrar i deras fotspår, andra gör det för att deras tro innefattar vallfärder eller pilgrimsvandringar till heliga platser. Vissa söker efter ett tillfälligt avbrott i ett hektiskt liv eller efter en mer hållbar livsstil; att pilgrimsvandra är ett miljövänligt och klimatsmart sätt att ta sig fram. Människor som är ovana vid och kanske också ointresserade av gudstjänster i kyrkan kan finna naturens skönhet som en andlig fördjupning.
En del pilgrimer vill vandra i grupp, samtala och reflektera under några timmar, en dag eller någon vecka. Andra går för sig själva under flera månader på väg mot Trondheim eller reser ner till Spanien för att följa S:t Jakobs led till Santiago de Compostela. Hur man vandrar är kanske inte det viktiga, utan att man är på väg.
Med sig på vandringen har många pilgrimer de sju nyckelorden:
långsamhet – att inte skynda är att ge sig själv tid att upptäcka var, och vem, man egentligen är
frihet – att lämna det invanda och bekymmer bakom sig är att sträcka sig mot friheten som kommer pilgrimen till mötes längs vandringen
enkelhet – ett par skor, ryggsäck och en vilja att gå är allt som behövs. Enkelhet är rikedom
delande – att dela med sig av det man har ger alltid glädje; vare sig det är plåster eller livserfarenhet
tystnad – när jag till kängornas rytm finner den goda tystnaden kan det hända att jag får höra det som annars inte hörs i livets brus
bekymmerslöshet – när packningen är lätt blir också bekymren färre
andlighet – den yttre vandringen blir också en inre och ett möte med ”det i mig som är större än jag…”
17-21 september 2023
Pilgrimsvandring från Göteborg till Vallersvik
I år är det 175 år sen den första frikyrkoförsamlingen i Sverige bildades. Den 21 sept 1848 döptes 5 personer i Vallersvik och bildade sen den första gemenskapen i vårt land där både män och kvinnor hade samma rösträtt. Det vill vi fira med en pilgrimsvandring från Göteborg till Vallersvik, 17-21 september. Varje dag reflekterar vi över olika teman och bjuder in särskilda medvandrare som kan vägleda oss. Det finns möjlighet att delta enskilda dagar eller att gå hela sträckan med oss. Välkomna!
