Equmeniakyrkan Kaxholmen tillhör det samfund som idag kallas idag Equmeniakyrkan Sverige. Det bildades 2013 ur tre kyrkosamfund: Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige. De har alla sina rötter i väckelserörelserna som i slutet av 1800-talet berörde stora delar av vårt land.
Här i Skärstad bildades en missionsförening och ett missionshus byggdes som invigdes 1878. Detta ersattes 1960 med en ny kyrka, som har om- och tillbyggds vid flera tillfällen för att anpassas till dagens behov.Idag är det drygt 230 medlemmar i församlingen och en livlig barn- och ungdomsverksamhet. 1991 startades förskolan Smulan med kristen profil i kyrkans lokaler.
Här följer en längre berättelse om församlingens ursprung:
Equmeniakyrkan i Kaxholmen
en historisk överblick av:Göran Ljungberg
Folkväckelsen drog fram med stor kraft i våra bygder under 1800-talets mitt och senare hälft. Läsarpräster, kolportörer och enkla predikanter av folket spred evangeliet och samlade människor i stugorna som generöst uppläts för möten. Redan 1840 bildades ett missionssällskap i Skärstad ”vars ändamål är Christendomens utbredande ibland hedningarna och som första söndagen i månaden på e.m håller bönesammankomst”.
Brännvinsbrännaren, som blev omvänd till Gud
Predikanten och skolläraren P.A. Hultman , var predikant i Jönköpings missionsförening, och bosatte sig 1860 i Krakarp, där han bodde hos arrendatorn Sven Andersson. Denne hade varit brännvinsbrännare och blivit omvänd till Gud. När väckelsen fortsatte blev stugorna för trånga och man byggde ett missionshus. Då kom virket från det gamla bränneriet till användning. Det byggdes i Hillinge och flyttades redan efter fem år närmare den nya vägen gamla ”riksettan”, där nu Allianskyrkan ligger. Men även i det nya missionshuset blev det snart för trångt. Läsare från södra delen fortsatte därför att samlas i hemmen.
Ynglinga-,Gubb- och Gummeföreningar
Den andliga livaktigheten på 1870-talet beskrivs också i en bok där Alfred Nilssons dagböcker har samlats: Ynglingaföreningar, gubba- och gumme-föreningar bildas i denna tid i församlingens södra delar. Där skriver Alfred: ”Må de uppfylla sitt ändamål så att det blir förening och ej Tvädrägt som söndrar” En annan gång skriver han: ”Jag har varit i kyrkan idag och jag tror att jag går till missionshuset i afton…” I väckelsentidens inledning kunde alltså alltså missionshus och missionsföreningar vara ett komplement till Svenska Kyrkans gudstjänster och verksamhet.
Skärstads södra arbetsförening
Men behovet av ett missionshus också i den södra delen växte. 1877 bildades Skärstads södra arbetsförening av medlemmar som tidigare var med i den norra. ”I dessa arbetsföreningar , bestående av framförallt kvinnor, samlades man för att lyssna till läsning ur Bibeln eller någon predikosamling och för att tillverka olika slags alster,vilka sedan försåldes på auktion till förmån för inre och yttre mission.” (Minnesbilder)
Beslut att bygga missionshus i södra Skärstad
Vid ett möte hos Lars Larsson Edet Bosgård beslöts att bygga ett missionshus. Det var i början av 1877. ”Predikant A.Palmqvist Jönköping predikade och så mycket folk var samlade så att alla inte kunde komma in. Palmqvist tillfrågade de församlade om de ansåg tiden vara inne att bygga en samlingslokal varvid alla svarade enhälligt ja.”
Entusiasm och nattligt bud
Nu flyttade de församlade över till den större granngården, som brukades av Sven Larsson och flera anmälde att de ville hjälpa till. Då erbjöd sig Johan Hultman Rudu att skänka så mycket timmer från sin gård Värnvik i Svartorp som de kunde hinna att hugga och köra därifrån följande dag. Bud sändes då ut i gårdarna under natten att man skulle gå man ur huse nästa dag för att hugga timmer i Värnviksskogarna.
Änkan Zar
Det var en plats vid landsvägen som ansågs lämplig men där bodde änkan Zar och de ville naturligtvis inte göra henne hemlös. Då erbjöd sig hennes son, Johannes, att låta henne bo i hans familjs hus, om hon ville gå med på det. Det blev så och platsen var därmed bestämd. ”Vi dröjer i tacksamhet och beundrar inför det offer denna kvinna gjorde för att tillmötesgå Herrens vänners önskan och Guds rikes bästa”. I stugan inrymdes en liten affär, där änkan Johanna sålde pepparkakor, skorpor, jäst. Hon spelade psalmodikon i söndagsskolan. Nära huset låg en liten damm ”Zara-dammen”. Detta blev alltså platsen för det första missionshuset för Skärstads södra arbetsförening och det var ett år innan Svenska Missionsförbundet bildades.
Ur ”Minnesbilder” om husets byggande:”… i slutet av maj skulle timring begynna och vana timmermän anskaffades mot en dagpenning av 1 kr 25 öre. På 17 dagar var huset uppbyggt samt täckt med stickor…”
INVIGNING
På nyårsdagen 1878 invigdes missionshuset men redan under hösten hade det varit i bruk. Medverkande vid invigningen var: kyrkoherde Beskov, komminister Bursell, kolportörerna A.Palmqvist, S.Mattsson och A.J. Andersson samt Svenning Johansson. Återigen kan man se att missionshus och förening inte var konkurrenter till annan kyrklig verksamhet både den etablerade kyrkan och den nya fria rörelsen fanns med. Kollekten på invigningshögtiden blev 4 kr och 90 öre.
Missionsförening för södra Skärstad
Den 3 okt 1877 hölls ett sammanträde i Bosgård då Skärstads södra arbetsförening beslöt att bilda en missionsförening för södra Skärstad. Svenning Johansson blev en centralfigur med olika poster i styrelsen mellan 1877 och 1923, varav ordförande var ordförande 1905 till 1920. Hans hustru ”Mari i ögon” var länge ledare för arbetsföreningen. När missionsföreningen 1912 beslöt att bygga en predikantbostad skänkte makarna en tomt, där Björkhyddan kom att byggas.
Den första nattvarden
Under 1880-talet bildades också nattvardsförening eller friförsamling som höll eget nattvardsfirande. Första nattvardsfirandet som friförsamlingens medlemmar ordnade var den 25 juni 1882 och det hölls i Haga Kaxholmen.
Haga, där första frikyrkliga nattvardsfirandet hölls hos Hedda och Johan Nilsson.
Missionshuset stod i 85 år till stor välsignelse för bygden. Men när tiden gick och församlingen växte så växte också behovet av nya lokaler. Tvärs över vägen byggdes så en ny missionskyrka som invigdes första söndagen i advent 1960.
Skärstads missionsförsamling
1917 bildades Skärstads södra missionsförening genom samgående av missionsföreningen och nattvardsföreningen. 1937 byttes namnet till Skärstads södra missionsförsamling 1976 ändrades till Skärstads missionsförsamling och 2015 antogs namnet Equmeniakyrkan Kaxholmen (Efter att Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan bildat en ny kyrka 2013 som fick namnet Equmeniakyrkan)
Denna historiska sammanfattning för Equmeniakyrkan bygger, för de första hundra åren, på två skrifter: ”Skärstadboken” 1966 och ”Minnesbilder” Missionsförsamlingens hundraårsskrift. Där ingen annan källa anges är citaten hämtade från dessa skrifter. I båda fallen är Albert Rogö, som har varit ordförande i församlingen, artikelförfattare.
