Jag tappade fotfästet
Tillvaron raserades
Sorgen, förtvivlan
Vad bär nu?
Livet är en gåva
men det kändes inte så,
något slocknade
Var är mitt hopp?
Omsorg och böner
Tårar varvat med tomhet
Men i min tro växte en förvissning;
Gud kommer att bära mig.
När jag läste om Guds kärlek
gav den ett nytt perspektiv.
Guds kärlek sträcker sig bortom våra mänskliga relationer och
begränsningar och in i en evighet.
”Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den”. (1 Kor 13:7)
Jesus är mitt hopp, för idag
och för framtiden. Mitt fotfäste.
Jesus vår frälsare, vårt evighetshopp. Vårt hem.
/ Ida Christensson
Texter inför söndagen den 2 november:
Job 17:15-16
1 Kor 15:35-49
Joh 6:37-40
Psaltaren 116:1-9
