Det finns inget sådant ord.
Förmindre.
Men det skulle kunna göra det!
Som motsatsen till förmer.
Att vara förmer
är att vara lite finare,
lite bättre.
Ofta i sammanhang
som är negativa.
Som i: ”Han anser sig vara
lite förmer än de flesta”.
Ibland har det förknippats
med mig.
Och sådana som mig.
Frikyrkliga.
Att vi skulle anse oss vara
lite förmer.
Skötsamma.
Dugliga.
Lyckade.
Det är sorgligt
om det är så.
Och jag ber, uppriktigt,
att det inte ska vara så!
För det är ju inte sådan jag är.
Eller vi är.
Vi som tycker oss behöva
gemenskap med Gud.
Om det är något särskilt med oss.
Så är det i så fall det motsatta:
Vi är förmindre.
Vi tycker inte vi reder livet själva.
Vi känner oss ofta otillräckliga.
Ibland misslyckade.
Ibland som förlorade.
Och alltid i behov
av kärlek och nåd.
Och vi har funnit det
hos Jesus.
Eller blivit funna av Jesus.
Gud själv mitt ibland oss.
Om honom sas det.
(föraktfullt)
”Den mannen umgås med syndare
och äter med dem.”
En sådan vill jag vara
i vår tid och värld.
En sådan som Jesus umgås med.
En som är förmindre.
Välkommen till gudstjänst på söndag!
Kyrkoårets tema är: Förlorad och återfunnen.
Läs gärna texterna som en god väg till gudstjänsten:
Psaltaren 119:170-176
Mika 7:18-20
Lukas 15:1-7
Romarbrevet 5:6-11
https://www.kyrkoaretstexter.se/
Medverkan av Frida Hellsing, Astrid Rudenstam, m.fl.
Sång och musik av Ida Christensson.
Kyrkfika.
/andreas sköldmark
pastor
