Idag fick jag en kram.
Eller gav en.
Jag vet inte vilket.
Men en kram var det.
Lite på trots mot Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Eller snarare på trots mot situationen.
Den sociala distanseringen.
Mot rädslan för smitta.
Eller allra mest för att vi nog behövde det.
Båda två.
Detta uttryck för närhet.
Omsorg.
Vänskap.
Någon tycker säkert det var fel.
Någon annan att det var dumdristigt.
För mig gjorde det gott.
I kropp och själ.
Jag tänker på den där kramen när jag läser om de första lärjungarna
i en av söndagens texter.
De har återvänt till Jerusalem:
Efter att Jesus lämnat dem och jordevandringen.
Nu har de sökt sig tillbaks till sitt rum.
På övre våningen.
Det där de brukade samlas.
De räknas upp vid namn.
(I alla fall de flesta som var där.)
Och så står det:
”De höll ihop under ständig bön”.
Jag tänker: Vad får mig att hålla ihop?
Vad får oss att hålla ihop?
I en tid när vi ska undvika kramar.
Närhet.
Gemenskap.
Kanske kan bönen vara en sådan sak för oss.
Som för lärjungarna då.
Att vi ber för varandra.
Med varandra.
För andra och vår värld.
Och att vi som de väntar.
På kraft ifrån höjden.
På hjälparen som kommer.
Och så tänker jag på den där kramen.
En sak som får mig att hålla ihop.
Att känna mig omtyckt.
Att få tycka om.
Att höra ihop.
Och är glad för den.
Trots allt.
På söndag är det söndagen före pingst i vårt kyrkoår.
Hjälparen kommer är temat.
Läs gärna texterna som hör till:
1 Kung 19:9-16
Apg 1:12-14
Joh 16:12-15
Ps 33:18-22
Gudstjänsten spelar vi in och den finns på hemsidan eller kan fås hem på CD.
Om du vill ha inloggning eller få hem en CD – skriv till info@equmeniakyrkankaxholmen.se
I gudstjänsten medverkar Martin Eliasson, Frida Hellsing, Andreas Sköldmark, och Jonathan L Nordblom. Med sång och musik: Maria Gustafsson, Emma Broström och Ida Christensson.
På söndag är det också tipspromenad för barn och vuxna som utgår från kyrkan. Start mellan kl 10-12.
/andreas sköldmark
pastor
