Maranata – namnet på en ganska extrem och konservativ rörelse inom kyrkan. Några minns säkert tidningsrubriker och Arne Imsen.
Det namn man tog för rörelsen kommer från Arameiskan.
Det språk Jesus talade.
Och betyder ungefär: Du vår Herre, kom!
Det var ett rop i de första kristnas nattvardsordning.
En gemensam bön om att Jesus skulle komma tillbaka.
Snart.
Inte många av oss ber om det.
Jesu snara återkomst.
Det flesta ber nog snarare att han ska dröja.
Så att vi hinner leva.
Jag kan fundera över varför det är så.
Handlar det om Gudsnbilden?
Att vi innerst inne är lite rädda för Jesu återkomst?
Eller handlar det om perspektiv?
Att jag har det så bra och bara utgår från mitt eget.
För i ett större perspektiv.
När jag tänker på världen omkring.
All smärta och allt lidande jag ser, hör om, och möter.
Då är det verkligen en dag att längta till.
När Kristus konungen kommer för att upprätta sitt rike.
Där ingen sorg och inga tårar mer ska finnas.
Där, enligt söndagens text från Johannes, de som tror ska uppstå till livet.
Och de som inte tror ska uppstå till domen.
Vad betyder det?
Ingen vet väl säkert.
Att tron faktiskt är en gräddfil till himlen?
Ja, kanske…
Men framför allt att någon form av rättvisa ska ske.
Att ont och gott ska komma i dagen.
Sanningen om våra liv och världen bli synlig.
Också det längtar jag till.
Så jag ber gärna:
Maranata – Kom, Herre Jesus, kom snart!
Eller med orden vi faktiskt ber varje söndag:
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske.
Välkommen till gudstjänst på domsöndagen – Kristi Konungens dag.
Läs gärna texterna för söndagen – inte enkla men spännande:
Dan 7:9-10
Upp 20:11-21:5
Joh 5:22-30
Ps 102:26-29
I Equmeniakyrkan är det gudstjänst med barnkör och dop av barn.
Medverkar gör Rune Emanuelsson, Andreas Sköldmark, Anders Nordin m fl
sång av barnkör från kyrkan under ledning av Maria Gustafsson och Anna Nilsson.
Information om, och utgångskollekt till, Equmeniakyrkans internationella arbete.
Kyrkfika efter gudstjänsten.
/andreas sköldmark
pastor
