Att få bära ett barn kan vara något man längtar efter. För vissa blir väntan lång. För lång. Men när det väl sker så är det som att få den vackraste och mest dyrbara gåvan. Ett mirakel.
För andra blir väntan kort. Kanske sker det helt oväntat. Kanske är man inte redo. Kanske är man rädd.
Hur var det för Maria? Hade hon längtat efter att en dag får bära ett barn? Att få bli någons mamma? Och när hon fick beskedet om att hon skulle föda en son. Var hon redo?
Bibeln ger oss inte så många svar på dessa frågor, men vi får ledtrådar. I Lukasevangeliets första kapitel står det att hon blir förskräckt vid ängelns ord och att hon undrar över hur det ska kunna ske. Trots detta och trots att hon är väldigt ung så verkar hon inte tveka utan ställer sig till förfogande. ”Må det ske med mig som du har sagt.”
Även om det kanske inte gick till som hon hade föreställt sig, så accepterar Maria att hon ska bära ett barn. Hon tar emot gåvan att få bli någons mamma. Att bli Guds moder. Maria tar emot miraklet.
Och nu räcker hon miraklet till oss.
/Malin och Maja
Välkommen på gudstjänst på söndag kl 10.00!
Medverkan: Rosie Gard, Niklas Youngström Hallman m.fl.
Sång och musik: Niklas och Linda Youngström Hallman, Erik och Helmer Kiland
