Att lyssna i tro

I somras kom jag in i en kyrka där det pågick en konstutställning. I ett ljust sidorum med fönster i tre väderstreck låg en rund, blå matta. Mitt på den stod en pall på vilken det låg ett stort skulpterat öra. Det var skapat av terrakotta och var väl c:a 40×80 cm. Välfunnet att upptäcka ett öra inne i en kyrka var min första tanke. Här har många fått lyssna på Guds ord.

Men örat låg där så ensamt och övergivet. Kroppen saknades och vad är ett öra utan kroppen som det hör ihop med? Utan kropp – inget lyssnande!

Bibelns människor hade ett helhetstänkande av ett helt annat slag än vi har idag. De lyssnade med hela sin varelse. För dem var det inte främmande att tala om lyhörda händer och fötter. De hade ett tänkande och lyssnande som omfattade hela kroppen.

Lyssnande är så mycket mer än ljudvågor som träffar ett ytteröra. Att lyssna i tro är främst inte att ha hört och bejakat en massa åsikter och idéer utan att leva lyhört och kärleksfullt. ”Om ni uppfyller lagens kungsbud: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt” står det i Jakobsbrevet 2:8. Eller varför inte säga: då hör ni rätt! Hörandet och görandet hör ihop.

Vi behöver inte ens vara i kyrkan för att höra Gud tala. Det påminns vi om i en annan av söndagens texter. Om vi lyssnar uppmärksamt kan vi höra Guds tilltal var vi än befinner oss. ”Guds röst är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den” 5 Mos 30:14.

Tag mina händer, tag mina fötter,

öga och öra tag, Herre kär.

hela mitt hjärta vill jag dig giva,

Jesus, min Herre, din blott jag är.

             Psalmer & Sånger nr 280

/Lisbeth Rubensson

 

Välkommen på gudstjänst på söndag den 19 oktober. Scouter och ledare medverkar.