Det är dags nu.
På tisdag.
Fettistdagen.
För fettisdagsbullen.
Eller Semlan.
Det är då den ska ätas.
Visst kan man äta den tidigare.
Men inte senare.
För då har ju fastan börjat.
På onsdag.
Askonsdagen.
Vi förlorar något
när saker och händelser
tappar sin historia.
Sitt sammanhang.
Sina rötter.
Som när semlan dyker upp
redan i advent.
Och blir kvar till påsk.
Semlans poäng är festen.
Festen inför fastan.
Man skulle äta fet mat.
Fylla på.
Ta ut svängarna.
Innan fastan började.
Den som handlar om
att avstå.
I sydligare länder,
mer katolskt präglade,
firar man karneval nu.
Karneval som är fest
på alla sätt.
Och som betyder
farväl kött.
(latin: carne vale)
Deras fettisdag
och semla.
Men för att festen,
semlan och karnevalen,
ska fylla sin funktion
är förutsättningen:
fastan.
Fastan som är
att avstå något
för att ge annat
utrymme.
Att gallra i livet
för att ge rum
för luft och ljus.
Andrum.
Vi kallar det
Modet att avstå.
Fastan hör till lärjungaskapet.
Att följa Jesus
ut i den öken
som hjälper oss att finna
riktning
identitet
kallelse
och liv.
Vad som är
viktigt
på riktigt.
Välkommen till fastan 2025.
Vi inleder på onsdag kväll kl 19.00.
Det finns möjlighet
att ge sitt fastelöfte.
Fläta sitt fastearmband.
Dela gemenskapen i nattvard i fastetid.
I år också med möjlighet att fortsätta
i ett samtal utifrån en psaltarpsalm.
/andreas sköldmark
pastor
