Orden är från en psalm i psalmboken.
Jag har knappast sjungit den.
Kanske bara en gång.
Men orden bor inom mig.
Och nu tittade de fram.
Att de finns där beror kanske på deras historia.
Att de formulerats ur det svåra.
Av martyren Dietrich Bonhoeffer.
I fängelset, bara några månader innan han avrättades av nazisterna.
1945.
Avrättad för den tro som drev honom att bjuda motstånd.
Av goda makter underbart bevarad.
Att de tittade fram beror nog på Jesu ord i söndagens text:
Hans varma bön för mig, dig och alla som vill tro.
”Jag ber för dem.
Jag ber inte för världen
utan för dem som du har gett mig,
eftersom de är dina.
Helige fader,
bevara dem i ditt namn,
Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen
utan att du skall bevara dem för det onda.”
(valda delar av texten Johannes 17:9-17)
Bevara dem.
Ber Jesus.
För oss.
Det känns vackert, varmt och nödvändigt.
I den värld vi lever i.
I den tid vi lever i.
Jag tänker inte ägna tankemöda åt hur det ska gå till.
Eller ens om jag kan tro på det.
Jag tänker bara vila i Jesu bön.
Och i Bonhoeffers ord.
Kanske var det just så de föddes.
Hos dem båda.
I behovet att bara vila i något större.
En famn att bara kasta sig i.
Mitt i ondska, förtvivlan och elände.
Inte som en förklaring.
Men kanske som en vägvisare.
En hållning.
Som man nog kan kalla tro.
Och kanske en plats där jag kan växa.
På söndag är temat växa i tro.
I den inspelade gudstjänst som finns på hemsidan,
eller kan beställas på CD,
medverkar en härlig barnkör,
Frida Hellsing, Anna Nilsson, Maria Gustafsson och Andreas Sköldmark.
Och så första versen av Bonhoeffers psalm:
”Av goda makter underbart bevarad,
det främmande och nya väntar jag.
Guds nåd är ny var afton och var morgon.
Han väntar oss i varje nyväckt dag.”
/andreas sköldmark
pastor
