Månad: maj 2020

Jag ser hur det blåser lite i träden.
Några äppelblomsblad faller.
Grenarna dansar sakta i björken.
En av dessa första fantastiska kvällar.
När också vinden känns vänlig och varm.

Eller: Lock down.
Totalstopp.
Som en filt över tillvaron.
Som om vinden helt slutat blåsa.
Livets rörelse har stannat.
Olika sätt att beskriva den värld vi nu lever i.
Den tid som är vår.
Coronans tid.
Kanske kommer vi att tala om den så.
Efteråt. 
(Som ju kommer någon gång.)

Det är som om det är allt.
Alla nyheter.
Allt liv.
Relaterat till Corona.
Det styr våra liv.
Men tänk om det inte är sant.
I alla fall inte den slutgiltiga sanningen.
Eller hela sanningen.
Om våra liv.

Också lövens dans är sann.

Jag tycker väldigt mycket om att segla.
Både i lätta brisar –
när det stilla porlar om stäven
och hårdare vindar –
när det stampar, forsar och skvätter.
Men hur det än blåser.
Behöver man hissa segel.
(Lagom mycket yta)
För att sätta båten i rörelse.

Det är Andens söndag denna helg.
Gudsvinden i våra liv.
Det är också en sanning.
Om vår tid.
Gud är hos oss lika mycket.
Lika nära.
Lika varm och livgivande 
Nu som då som all tid.
Som Ande.

Hissar du segel också i denna tid?
Eller har du firat ner dem?
Vågar du låta Andens vind sätta dig i rörelse.
Det är ett äventyr.
Tillsammans
med Gud.

Jesus säger:
Vinden blåser vart den vill.
Du hör den blåsa.
Men du vet inte varifrån den kommer 
eller vart den far.
Så är det med var och en
som fötts av Anden.

Läs gärna söndagens texter:
Jes 12
Ef 2:17-22
Joh 7:37-39 och Apg 2:1-11 (som läses varje år)
Ps 104:27-31

Gudstjänsten spelar vi in och den finns på hemsidan eller kan fås hem på CD.
Om du vill ha inloggning eller få hem en CD – skriv till info@equmeniakyrkankaxholmen.se

I gudstjänsten medverkar Rolf Gard, Anna Nilsson, Andreas Sköldmark och Sören Rudenstam.
Sång och musik: Dan, Charlotta och Ludwig Rosengren.
Ljud och bild: Martin Eliasson och Kalle Ideskog

På söndag är kyrkan öppen för enskild andakt kl 10-12.
Det också pilgrimsvandring med start vid kyrkan 9.30.
Medtag matsäck, något att sitta på och bra skor att vandra i.
Åter vid kyrkan ca 12.30
Temat för vandringen: Guds närvaro i vår tid.

Det är också tipspromenad för barn och vuxna som utgår från Pingstkyrkan. Start mellan kl 10-12.

/andreas sköldmark
pastor

Idag fick jag en kram.
Eller gav en.
Jag vet inte vilket.
Men en kram var det.

Lite på trots mot Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Eller snarare på trots mot situationen.
Den sociala distanseringen.
Mot rädslan för smitta.

Eller allra mest för att vi nog behövde det.
Båda två.
Detta uttryck för närhet. 
Omsorg.
Vänskap.

Någon tycker säkert det var fel.
Någon annan att det var dumdristigt.
För mig gjorde det gott.
I kropp och själ.

Jag tänker på den där kramen när jag läser om de första lärjungarna
i en av söndagens texter.
De har återvänt till Jerusalem:
Efter att Jesus lämnat dem och jordevandringen.
Nu har de sökt sig tillbaks till sitt rum.
På övre våningen.
Det där de brukade samlas.
De räknas upp vid namn.
(I alla fall de flesta som var där.)
Och så står det:
”De höll ihop under ständig bön”.

Jag tänker: Vad får mig att hålla ihop?
Vad får oss att hålla ihop?
I en tid när vi ska undvika kramar.
Närhet.
Gemenskap.

Kanske kan bönen vara en sådan sak för oss.
Som för lärjungarna då.
Att vi ber för varandra.
Med varandra.
För andra och vår värld.
Och att vi som de väntar.
På kraft ifrån höjden.
På hjälparen som kommer.

Och så tänker jag på den där kramen.
En sak som får mig att hålla ihop.
Att känna mig omtyckt.
Att få tycka om.
Att höra ihop.
Och är glad för den.
Trots allt.

På söndag är det söndagen före pingst i vårt kyrkoår.
Hjälparen kommer är temat.
Läs gärna texterna som hör till:
1 Kung 19:9-16
Apg 1:12-14
Joh 16:12-15
Ps 33:18-22

Gudstjänsten spelar vi in och den finns på hemsidan eller kan fås hem på CD.
Om du vill ha inloggning eller få hem en CD – skriv till info@equmeniakyrkankaxholmen.se

I gudstjänsten medverkar Martin Eliasson, Frida Hellsing, Andreas Sköldmark, och Jonathan L Nordblom. Med sång och musik: Maria Gustafsson, Emma Broström och Ida Christensson.

På söndag är det också tipspromenad för barn och vuxna som utgår från kyrkan. Start mellan kl 10-12.

/andreas sköldmark
pastor

Vad ber du om?
Hur ser din bön ut?
Nu när Coronaviruset lagt sitt täcke
över människor och länder.

Ber du att få slippa?
Ber du att viruset ska försvinna?
Ber du för kämpande och lidande?
Ber du förtvivlat?
Eller inte alls?

På söndag är det bönens söndag i kyrkoåret.
En söndag som lyfter det som bär.
Hela vår relation med Gud.
Samtalet.
Lyssnandet.
Berättandet.
Vår kärleksfulla uppmärksamhet.
Mötet.

Så vad ber du om?
Hur ser din bön ut?

Jag vill be med hopp.
Hoppet om att Gud hör.
Hoppet om att Gud gör.
Kanske inte som jag vill.
Faktiskt ganska sällan.
Som jag vill.
Men hoppets bön är:
Låt Din vilja ske.

Paulus skickar mig tröst
i en av söndagens texter:
”I hoppet är vi räddade –
ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp,
vem hoppas på det han redan ser? 
Men om vi hoppas på det vi inte ser,
då väntar vi uthålligt.”
(Rom 8:25)

Jag ser inte.
När denna kris ska vara över.
När livet ska få bli mer som vanligt.
Men jag hoppas.
Att krisen ska gå över.
Att livet ska bli mer som vanligt.
Att vi åter får vara nära.
Jag hoppas.
Och vill tro som Paulus.
Att det hoppet gör min bön
och min väntan
uthållig.

På söndag är kyrkan öppen för bön och enskild andakt kl 10-17.
Denna söndag finns olika bönestationer i kyrksalen.
Och någon finns där, i bön, under hela dagen.
Välkommen att vandra runt och be med oss.
(Med god fysisk distans).
Gudstjänsten spelar vi in och den finns på hemsidan eller kan fås hem på CD.
Om du vill ha inloggning eller få hem en CD – skriv till info@equmeniakyrkankaxholmen.se

Läs gärna söndagens texter, på olika sätt berör de vår bön.
1 Kung 3:5-14
Rom 8:24-27
Matt 6:5-8
Ps 13

I gudstjänsten medverkar Martin Eliasson, Andreas Sköldmark, Mia Björnlinger och Birgitta Lekenstam.
Sång och musik av Amanda Sparf, Alma Udin, Oskar Kiland och Emil Johansson.

Orden är från en psalm i psalmboken.
Jag har knappast sjungit den.
Kanske bara en gång.
Men orden bor inom mig.
Och nu tittade de fram.

Att de finns där beror kanske på deras historia.
Att de formulerats ur det svåra.
Av martyren Dietrich Bonhoeffer.
I fängelset, bara några månader innan han avrättades av nazisterna.
1945.
Avrättad för den tro som drev honom att bjuda motstånd.
Av goda makter underbart bevarad.

Att de tittade fram beror nog på Jesu ord i söndagens text:
Hans varma bön för mig, dig och alla som vill tro.

”Jag ber för dem.
Jag ber inte för världen
utan för dem som du har gett mig,
eftersom de är dina.

Helige fader,
bevara dem i ditt namn,

Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen
utan att du skall bevara dem för det onda.”
(valda delar av texten Johannes 17:9-17)

Bevara dem.
Ber Jesus.
För oss.
Det känns vackert, varmt och nödvändigt.
I den värld vi lever i.
I den tid vi lever i.

Jag tänker inte ägna tankemöda åt hur det ska gå till.
Eller ens om jag kan tro på det.
Jag tänker bara vila i Jesu bön.
Och i Bonhoeffers ord.
Kanske var det just så de föddes.
Hos dem båda.

I behovet att bara vila i något större.
En famn att bara kasta sig i.
Mitt i ondska, förtvivlan och elände.
Inte som en förklaring.
Men kanske som en vägvisare.
En hållning.
Som man nog kan kalla tro.
Och kanske en plats där jag kan växa.

På söndag är temat växa i tro.
I den inspelade gudstjänst som finns på hemsidan,
eller kan beställas på CD,
medverkar en härlig barnkör,
Frida Hellsing, Anna Nilsson, Maria Gustafsson och Andreas Sköldmark.

Och så första versen av Bonhoeffers psalm:
”Av goda makter underbart bevarad,
det främmande och nya väntar jag.
Guds nåd är ny var afton och var morgon.
Han väntar oss i varje nyväckt dag.”

/andreas sköldmark
pastor