Månad: februari 2020

På söndag kan du se Vasaloppet i kyrkan innan gudstjänsten. Vi visar på storbild i församlingsvåningen. Starten är ju kl 08.00 men välkommen från 7.30. Kaffe, te och smörgås finns för den som vill.

Hon hette Saba.
Hon var en varm och go’ invandrad kvinna, lite äldre än jag.
Hon gav mig en gåva.
Vi möttes en dag på jobbet.
Hon visade mig ett enkelt armband flätat av bomullstrådar.
”Det är mitt fastearmband” sa hon.
Och så berättade att hon fastade från mat under dygnets ljusa timmar.
”och när jag känner mig hungrig så tänker jag på och ber för alla som inte har någon mat” sa hon.
Sedan tittade hon på mig och frågade: ”Och du, fader Andreas, hur fastar du?”.
Då skämdes jag. För jag fastade inte alls.
Jag hade inte upptäckt den gåvan.

Varje år så uppmärksammas Ramadan i våra medier.
Att de troende muslimerna fastar.
Men sällan, eller aldrig, att vi som kristna också fastar.
Kanske för att så få av oss gör det.
Men fler och fler upptäcker fastans gåva – och jag hoppas att du som läser det här också ska göra det.
Inte för att vi måste – utan för att vi får.

För Jesus var det självklart.
”När ni fastar…” sa han, inte ”om ni fastar…”.
Så varför ska vi fasta?
Motiven kan vara många.

För livets skull.
Många av oss lever alltför välfyllda liv.
Vi har svårt att välja och prioritera och dras därför med i en karusell som snurrar allt fortare.
Att då, i alla fall för en tid, rensa lite, välja bort något,
att liksom stiga in i en mer avskalad tid och ett mer naket landskap,
kan göra att man får syn på saker man annars inte ser.
Kan hjälpa till att gallra så att det man verkligen vill ska finnas där,
verkligen vill ska växa, får ljus och luft och näring.
Det kan göra livet mer möjligt att leva på ett gott sätt.

För världens skull.
Vi lever i en orättvis värld.
Någon kanske avstår från mat en dag i veckan
för att istället skänka de pengarna till någon som inte har mat för dagen.
Någon kanske cyklar istället för att ta bilen under fastan
eller avstår från onödig konsumtion
för att minska sitt ekologiska avtryck
och ge barnbarnen en friskare värld att leva i.
Equmeniakyrkan i Sverige utmanar oss på nytt till att fasta för klimatet.

För relationers skull.
Vi umgås alltmer med medier av olika slag och allt mindre med varandra.
Allt fler känner sig, och är, ensamma.
Facebook, Instagram, Netflix mm skapar lätt ett beroende som för oss dit vi egentligen inte vill.
Att under en tid avstå från det egna för att ge tid till varandra och andra kan vara ett sätt att fasta.
För de människor som är riktigt viktiga i ditt liv.

För kroppen skull.
Många av oss äter för mycket, eller i alla fall för mycket av det goda.
Att då öva sig i att avstå är en god sak för den kropp vi begåvats med.

För själens skull.
Många bär idag på rädsla och oro.
Vad gör gott i din själ och vad gör ont?
Vad gör att det skaver och vad ger ro?
Någon kanske avstår från nyheter under fastan för att istället läsa bibeln, eller någon annan god bok som ligger och väntar.
Som man inte haft tid för.
Eller sätter sig vid ett ljus en stund, för att bara vara.
För att låta ljus, mening och glädje fylla på i själen.
Och kanske finna frid.

För Guds skull.
”Gud kommer ofta på besök men vi är sällan hemma” har någon sagt.
Att avstå från något av det som upptar min tid för att ägna den tiden åt att umgås med Gud är nog den kristna fastans grund.
Att ge tid till bön, både den talande och den lyssnande bönen, är en god sak för oss som har allt svårare att i informationssamhällets brus uppfatta Guds närvaro.
Att ge tid till att lyssna till hur bibelns texter talar i det liv vi lever kan hjälpa den vilsne att finna vägledning.
Att bara vara tillsammans med honom som är nåd och sanning kan fördjupa och ge näring åt en tro som längtar.

Att fasta är en god väg till att följa Jesus närmare i den värld han älskar.
Inte för att vi måste, utan för att vi får.
Fastetiden inleds med askonsdagen den 26 feb och varar till påskdagen den 12 april.

Välkommen till vår fastesatsning; ”Modet att avstå”
Inledning askonsdag 26 feb kl 19.00
Det blir en kort inledning till fastan med möjlighet att avge fastelöfte, fläta ett fastearmband, en nattvardsandakt med askonsdagsbön och enkelt fika för den som vill.

/andreas sköldmark
pastor

Kanske skulle rubriken varit:
”Med försoningens blick.”
För den här texten frågar mig:
Hur ser jag på dem jag möter idag?

Men den rubrik som står kommer från en av söndagens texter.
Paulus skriver så i andra Korinthierbrevet:
Att Gud ställt honom i försoningens tjänst.
Jag tycker att det låter väldigt fint.
Där vill jag också stå.
I försoningens tjänst.

I den alltmer polariserade världen.
Där mörkar krafter vill måla både värld och människor
i svart och vitt.
Eller i svart eller vitt.
Med en tydlig gräns emellan.

Då vill jag stå emellan.
Som en som håller samman.
Som söker vägar till förståelse och enhet.
Som ser att alla är både svarta och vita.
Som ser på människor som med-människor.
För Kristus har dött för alla.
”Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus”.
(Paulus igen.)

Vad händer med min värld
vad händer med min dag
om jag ser på varje människa jag möter.
Nära eller genom medierna.
Som en människa som Jesus har dött för?

För det är ju det jag vill göra.
Och det är också mitt uppdrag.
Och ditt.
Vi som blivit försonade med Gud genom Kristus.
Vi står i försoningens tjänst.
Och har nåden att se på oss själva, varandra och andra
med försoningens blick.

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Det är fastlagssöndagen och kyrkoårets tema är kärlens väg.
I Equmeniakyrkan firar vi gudstjänst tillsammans med barn och personal
från förskolan Smulan.
Medverkar gör också Frida Hellsing m fl.

Läs gärna de texter som hör söndagen till:

Höga visan 8:6-7
2 Korinthierbrevet 5:14-21
Markus 10:32-45
Psaltaren 86:5-11

Fastlagssöndagen följs av blåmåndag och fettisdag.
Då är det läge för semlor!
För onsdagen är askonsdag och då börjar fastan…

Välkommen också till inledningen av fastan och Modet att avstå
Onsdag 26 feb 19.00
Inledning kring fastan, nattvardsfirande och enkelt fika.

/andreas sköldmark
pastor

Om jag ber dig sjunga en sång.
Vad sjunger du då?
Om jag ber dig berätta om en sång som är viktig för dig.
Vilken berättar du om då?

Sången har alltid levt med människan.
Kanske till och med före språket.
Som fågelsång.
Inte ord men ändå en berättelse.

När många andra förmågor lämnar en människa
verkar sången vara det språk som stannar längst.
Kanske för att det rör vid mer än vår hörsel.
Mer än vid vårt intellekt.
Sången når på något sätt ända in.
Till hjärtat.
Centrum av mitt liv.

Så vad sjunger du?
Eller vilken sång bor i dig?

I kyrkan har sången ofta burit tron.
Inte sällan mer än orden.
Som en lovsång.
Eller trosbekännelse.
Eller klagolåt.
Eller en berättelse som berör.

Därför kan många av oss fler sånger än vi kan bibelord.
Och många bibelord vi kan,
kan vi för att vi sjungit dem.
Är det ett bekymmer?
Jag tror inte det.
Utan en glädje.
Över att sången når till hjärtan.

Så vilken tro sjunger du?
Eller vilken tro sjunger i dig?

På söndag firar vi gudstjänst med önskesånger.
Några av församlingens nyare medlemmar har fått välja en sång.
Att berätta om.
Som vi sjunger tillsammans.

Så välkommen till gudstjänst!
Medverkar gör Andreas Sköldmark, Jonathan Larsson Nordblom, Amanda Sparf, Emelie Antonsson, Dan Rosengren m fl
Söndagsskola och Klubb 10.12
Kyrkfika.

/andreas sköldmark
pastor