Det är inte en språklektion.
Inte heller ett politiskt ställningstagande.
Det är en fråga om vad vi är som kyrka.
När Equmeniakyrkan bildades 2012 så var det en ny kyrka som föddes.
Många tänkte nog att det var tre gamla kyrkor som gick samman.
Men så var det inte.
Tre gamla (om en kyrka på drygt hundra till hundrafemtio år är gammal) kyrkor gick i graven.
Och en ny föddes.
För allting har sin tid.
Ett av uttrycken för det var ordet ”interdependent”.
Ett ord som betyder ”ömsesidigt beroende”.
Att den nya kyrkan och dess församlingar var; ömsesidigt beroende av varandra.
I de tidigare kyrkorna hade ordet ”kongregationalism” varit tongivande.
Varje kyrkas/församlings rätt till egenbestämmande över sitt eget.
Något som var viktigt en gång när enhetskyrkan gått vilse i en slags maktfullkomlighet.
Att vara ömsesidigt beroende är något fint.
Det betyder att ingen av oss lever för sig själv.
Att vi, både som enskilda individer, och som församlingar, behöver varandra.
En sådan kyrka tror jag på.
En sådan kyrka vill jag tillhöra.
Som dessutom ser sig som ett provisorium på väg mot hela kyrkans synliga enhet.
Det är den kyrkan som kommande helg möts till kyrkokonferens i Jönköping.
För att vi behöver varandra.
Vi i Equmeniakyrkan Kaxholmen och Missionskyrkan i Harads.
Vi behöver varandra.
För vårt uppdrag är gemensamt:
Att följa Kristus, att förkunna evangelium för allt skapat, att älska världen närmare Gud.
Till jordens yttersta gräns!
Så välkommen med på kyrkokonferens.
På gudstjänster, förhandlingar, seminarier och kvällsprogram.
Allt är öppet för alla!
Hela programmet hittar du här:
https://equmeniakyrkan.se/kyrkokonferens/kyrkokonferens-2019/
Vi möts – för vi tillhör de interdependenta!
