Månad: maj 2019

Det är inte en språklektion.
Inte heller ett politiskt ställningstagande.
Det är en fråga om vad vi är som kyrka.

När Equmeniakyrkan bildades 2012 så var det en ny kyrka som föddes.
Många tänkte nog att det var tre gamla kyrkor som gick samman.
Men så var det inte.
Tre gamla (om en kyrka på drygt hundra till hundrafemtio år är gammal) kyrkor gick i graven.
Och en ny föddes.
För allting har sin tid.

Ett av uttrycken för det var ordet ”interdependent”.
Ett ord som betyder ”ömsesidigt beroende”.
Att den nya kyrkan och dess församlingar var; ömsesidigt beroende av varandra.
I de tidigare kyrkorna hade ordet ”kongregationalism” varit tongivande.
Varje kyrkas/församlings rätt till egenbestämmande över sitt eget.
Något som var viktigt en gång när enhetskyrkan gått vilse i en slags maktfullkomlighet.

Att vara ömsesidigt beroende är något fint.
Det betyder att ingen av oss lever för sig själv.
Att vi, både som enskilda individer, och som församlingar, behöver varandra.
En sådan kyrka tror jag på.
En sådan kyrka vill jag tillhöra.
Som dessutom ser sig som ett provisorium på väg mot hela kyrkans synliga enhet.

Det är den kyrkan som kommande helg möts till kyrkokonferens i Jönköping.
För att vi behöver varandra.
Vi i Equmeniakyrkan Kaxholmen och Missionskyrkan i Harads.
Vi behöver varandra.
För vårt uppdrag är gemensamt:
Att följa Kristus, att förkunna evangelium för allt skapat, att älska världen närmare Gud.
Till jordens yttersta gräns!

Så välkommen med på kyrkokonferens.
På gudstjänster, förhandlingar, seminarier och kvällsprogram.
Allt är öppet för alla!

Hela programmet hittar du här:
https://equmeniakyrkan.se/kyrkokonferens/kyrkokonferens-2019/

Vi möts – för vi tillhör de interdependenta!

Jesus bad ofta.
Ofta i öknens ensamhet.
Men också bland folk och lärjungar.
Nu har han stannat för att be:
Någon ser honom.
Hör honom.
Och det väcker en längtan:
”Herre lär oss att be. Som Johannes lärde sina lärjungar…”

Är det en fråga efter ord?
Eller en fråga efter relationen, tonen?
Jag vet inte.
Men Jesus svarar med att ge sina lärjungar den bön vi kallar Herrens bön.
Som börjar med orden: Vår Fader…

Bara det.
Att få börja sin bön så.
Inte till en okänd Gud.
Utan till en som är känd.
Och som känner.

Jag tänker på den bönen som bönernas bön.
Den bön som räcker.
Inget mer behöver sägas.
Den tål att upprepas.
Hur ofta?

Jag sitter just nu och funderar och konverserar om hur ofta vi ska be den under Equmeniakyrkans kyrkokonferens.
Sex gudstjänster i rad.
Blir det tjatigt?
Kan man be den för ofta?
Blir den liksom sliten?
Jag tror inte det.

Jag tror inte det finns en bönens inflation.
Tvärtom.
Min egen erfarenhet är att den växer ju oftare jag ber den.
Och att den räcker.
Hela livet.
(Tror jag i alla fall.)

Så den kommer nog med ganska ofta i konferensen.
Och absolut i gudstjänsten i Equmeniakyrkan på söndag.
Välkommen då.

Det är bönsöndagen på söndag.
Läs gärna texterna innan som en förberedelse för, och fördjupning av, gudstjänsten.
Jer 29:11-14 
1 Joh 5:13-15
Luk 11:1-13
Ps 13

Medverkar gör Maria och Håkan Sparf, Göran Ljungberg m fl
Utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.
Kyrkfika.

/andreas sköldmark
pastor

Det kallas avskedstalet.
Ett sådant där man bara säger viktiga saker.
Som sägs med perspektivet: snart ska vi skiljas.
Här är det hela evigheten i horisonten.
Det är Jesus som talar.
Och vi får sitta med och lyssna.
Och det börjar med orden:
”Känn ingen oro.”

Lättare sagt än gjort tänker jag.
Nyss lyssnade jag på ett program om att en miljon arter hotas av utrotning i våra ekosystem.
En utrotning som kan leda till systemkollaps…

Men Jesus fortsätter: tro på Gud och tro på mig.
Och jag anar att det handlar om fokus.
Att inte ha oron i fokus.
Utan relationen.
Det återkommer under hans ganska långa tal.
T ex när Tomas (lite oroligt!) undrar var vägen går.
Livets väg.
Då svarar Jesus att han är vägen.
Fokus.

Eller när Filippos frågar efter att få se Gud.
”Visa oss Fadern”.
Då svarar Jesus; se på mig.
Fokus.

Så vad finns i ditt fokus just nu?
I den kristna trons fokus finns inte en bunt regler.
Inte heller en religiös idé.
Utan ett ansikte.
En relation.
Jesus.

Välkommen till gudstjänst på Österängstorpet på söndag.
Temat i kyrkoäret är Vägen till Livet.
Läs gärna texterna innan för att fördjupa din erfarenhet.
Jer 17:5-8 (apokryfisk text, från 2003)
2 Kor 4:16-18
Joh 14:1-14
Ps 147:1-7

Medverkar gör Frida Hellsing, m fl, Spårarscouter och ledare som avslutar sin hajk och söndagsskolan.
TA GÄRNA MED EGEN FIKAKORG!

Välkommen

Jag tror att det var Anders Caringer.
(Eller kanske Börge Ring?)
Någon av dem sjöng i alla fall i en sång:
”Väljer inte du
har du ändå valt
att andra tar 
ditt val ifrån dig”.

Den frasen kommer för mig när jag läser texterna inför söndag.
Det är den gode Herdens söndag.
Jesus talar om sig som själv som den gode Herden.
Den som ger sitt liv för fåren.
Till skillnad från andra.
Som är lejda och som flyr när vargen kommer.

Jag tänker att valet i våra liv inte står mellan att ha en herde eller inte.
Utan valet står mellan vem, eller vad, som är vår herde.

Nu tänker kanske någon att det där med herde känns rätt avlägset.
Jo, så är det nog.
I alla fall som yrkesgrupp.
Men inte som funktion.
Herden var den som visade väg för fåren.
Som förde dem till betesplatser och källor.
Som byggde den skyddande fållan och höll elden vid liv om natten.
Som hade både käpp och stav i sin hand.
Staven som stöd på vandringen men också för att mota fåren åt rätt håll.
Käppen till försvar mot rovdjur som ville skingra hjorden.
(Precis som den kända Psalm 23 uttrycker det.)

Så vem är din herde?
Vems röst följer du?
När det handlar om vad som fyller på i ditt liv.
Det som mättar och släcker törst.
När det handlar om vart vägen går.
Och vem skyddar dig mot det som splittrar?
Vem följer dig när det mörknar i livet?

Välkommen till gudstjänst på den gode Herdens söndag.
Läs gärna texterna innan för att fördjupa din gudstjänsterfarenhet. 
Hes 34:23-31 
Heb 13:20-21
Joh 10:11-16
Ps 23

Medverkar gör Andreas Sköldmark, Johan Björnlinger, Martin Elonsson m fl
Hanna Bogren med sång och violin.
Kyrkfika och Söndagsskola.

/andreas sköldmark
pastor