Lagom.
Ibland säger man att det är det mest svenska av svenskt.
Att ”vi” (vilka vi nu är) är lagom.
Inte för mycket.
Inte för lite.
Utan lagom.
Någon tycker nog att det är ett tråkigt ord.
Inte färgsprakande och intensivt.
Utan lite mellanmjölk.
Beige.
Tråkigt helt enkelt.
Men jag tycker det är vackert.
I alla fall sedan jag hörde någon berätta om ursprunget.
Att orden från början betydde ”laget – om”.
Att t ex drycken man drack skulle räcka till alla.
Man skickade bägaren och alla drack.
Men lagom mycket – så att det räckte åt alla.
Kanske lite beige.
Men också vackert!
Att dela.
Jag tänker på det ordet när jag läser texten om Mannat i Öknen som hör till söndagen.
Där det föll lagom mycket.
Så att det räckte.
Men om någon roffade åt sig.
Om någon var girig.
Då ruttnade det.
Lagom är bäst.
Så att det räcker.
Det handlar om Livets bröd på söndag.
Om Jesus som Brödet som mättar hunger.
Men det handlar också om delande.
Av tro och bröd.
Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan.
Fördjupa gärna ditt deltagande genom att läsa texterna innan:
2 Mos 16:11-18
1 Pet 2:1-3
Joh 6:24-35
Ps 107:1-9
I gudstjänsten medverkar Alexander och Linnéa Stenmarker, Andreas Sköldmark, Ylva Magnusson m fl.
Rosie Gard sjunger.
Det blir dop av barn och utgångskollekt till nödhjälp i Mocambique.
Kyrkfika i vanlig ordning!
Välkommen!
/andreas sköldmark
pastor
