”En deg med vetemjöl bör knådas minst 10-15 miinuter”, enligt Kronjästs hemsida.
Inser att jag nog alltid låtit assistenten där hemma jobba för kort tid med degen till lussekatterna.
Och att jag absolut inte skulle orka knåda för hand så länge.
Ovan som jag är vid den formen av handarbete.
Det som ska hända är att glutentrådar bildas i hela degen som gör den seg och smidig – och att den håller ihop.
Jesus liknar livet vid en deg.
Och Himmelriket som surdegen som ska knådas in i degen.
”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat”.
(det är f ö ingen liten deg kvinnan gör, 3 mått mjöl är nästan 40 liter, men ändå jäser allt!)
Tänker att jag kanske knådar för lite.
Att det är precis som med lussekattsdegen – om jag liksom knådade mer skulle tron och livet också hålla ihop bättre…
Adventstiden är ju en förberedelsetid. Från början en fastetid.
Kanske kan man säga att det är en tid att knåda sitt liv.
En tid att mer ”utsätta” sig för Himmelriket – för att hela livet ska genomsyras…
Men hur knådar man?
Jag tror att det handlar om att ge tid till relationen med Gud.
Be. Läsa. Samtala med Gud. Lyssna. Samtala med andra.
Ett sätt är nog att gå på gudstjänst – välkommen på söndag!
Det är nattvardsgudstjänst. Martin Eliasson, Andreas Sköldmark m fl medverkar. Ungdomar sjunger med Tomas Udin och nya medlemmar välkomnas.
Kyrkfika som vanligt.
Läs gärna söndagens texter:
Jes 35:1-10
Jak 5:7-11
Matt 13:31-34
Ps 85:9-14
/andreas sköldmark
pastor
