Månad: november 2018

Bered en väg

Så är det dags igen.
Första advent.
Första adventsljuset tänds.
Stjärnor i fönstren och ljusslingor på balkonger och i trädgårdar.
Bered en väg och Hosianna i gudstjänster över hela vårt land.
Glöggen värms och julborden planeras.
Första luckan i adventskalendern öppnas.
Och i mångas hjärtan vibrerar något.
En sträng av glädje.
En släng av nostalgi.
Det lackar mot jul.

Samtidigt pågår rättegången mot de två barn som, enligt polis och media, är skyldiga till att ha misshandlat Gica till döds.
16 år och 14 år. Två barn.
Samtidigt kommer nya larmrapporter om klimatet.
Samtidigt rapporteras om att allt fler unga tar livet av sig.
Samtidigt ökar spänningen mellan Ryssland och Ukraina.
Samtidigt dör utmärglade barn i krigets Jemen.
Samtidigt…

Mitt i denna märkliga värld lever vi.
Mitt i denna märkliga värld firar vi gudstjänst.
Och kanske behöver vi det mer än någonsin.
Få stämma in i Hosianna – rädda oss!
Få sjunga vårt Bered en väg.
För det annorlunda riket.
Som är kärlek, ljus och sanning.
För konungen som rider på en åsna.
Som är fylld av nåd och sanning.
För att våra hjärtan vibrerar.
Av oro.
Av längtan.
Av hopp.

Välkommen att fira första adventets gudstjänst:
Med psalmsång och kör sång.
Med predikan och kyrkfika.
Med Konkarongen och söndagsskola.
Med Sakarja och Johannes.

Medverkar gör kör under ledning av Birgitta Häggström.
Filippa Millenberg, Frida Hellsing, Andreas Sköldmark, Evelina Öhrn m fl.

 

 

Filmen om mitt liv som mig själv

Så hette den.
Kurt Olssons film från min ungdom.
Och så tänker jag mig domen en gång.

Det är domsöndag på söndag.
En av kyrkoårets viktigaste söndagar.
Den handlar om Kristi återkomst.
Om Guds uppgörelse en gång, med världen och ondskan.
Men den handlar också om mitt liv.
I en av texterna läser vi Jesu, för många, välbekanta och ofta citerade ord:
”Vad ni har gjort mot en av dessa minsta som är mina bröder – det har ni gjort mot mig.”

Ja, jag tror på domen.
Ibland tror jag faktiskt att jag längtar efter den.
Inte minst för att världen behöver rättvisa och rättfärdighet.
Att all ondska ska dömas och utplånas.
Men också för min egen skull.
Att en gång få veta: hur blev det egentligen? Mitt liv?
Vad blev det av det jag ville, försökte och trodde på?
Vart tog mina ord och handlingar vägen?

Jag är inte rädd för domen.
Även om jag tror att den i någon mening är fruktans-värd.
Att den blir smärtsam.
Men jag är ändå inte rädd, för jag tror att den blir ett reningsbad som jag väl behöver.
Och jag tror att han som dömer är kärleken själv.
Fylld av nåd och sanning.

Jag tänker mig att det blir lite som i SVT:s Mästarnas mästare.
När de sätter på filmen om de olika idrottarnas liv.
Lyckanden och misslyckanden.
Och de sitter där och tillsammans och skrattar och gråter.

Så tror jag.
Att en gång får jag se filmen om mitt liv som mig själv.
Tillsammans med Jesus.
Och vi kommer att gråta tillsammans.
Och vi kommer att skratta tillsammans.
Det blir smärtsamt och fantastiskt.
Det blir det reningsbad jag behöver.
För att jag ska bli hel.
Och fri.
Den jag djupast inne är.
För att Gud ska kunna bli allt i alla…

Välkommen till gudstjänst på domsöndagen.
Det blir medverkan av Frida Hellsing, Anders Sandberg och ungdomar.
Cellomusik med Erik Kiland.
Söndagsskola, klubb 10.12. utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.

Välkommen också att fortsätta gudstjänstgemenskapen vid kyrkfikat..
(är du här för första gången eller inte har råd – så bjuder vi!)

 

 

andreas sköldmark
/pastor

Fåvitska jungfrur och apokalyps

Jo, så hette de förr.
De som i den nyare bibelöversättningen heter brudtärnor.
Och mer precis de brudtärnor som glömde ta med extra olja till sin facklor i väntan på brudgummen.
 
”Fåvitska jungfrur”.
Kanske inte ett ord som vi använder dagligen.
Så det är väl bra att det är utbytt.
Det betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok:
”föga vett, oförståndig, oförnuftig, dåraktig.”
 
Men det kvittar förresten vad de heter.
Liknelsens poäng gör Jesus själv tydlig.
”Håll er därför vakna – ni vet inte när dagen och timmen är inne.”
(Berättelsen hittar du i Matteusevangeliet kap 25)
 
Kyrkoårets teman för tiden mellan allhelgona och första advent är allvarets teman.
Yttersta tiden.
Vaksamhet och väntan.
Domsöndagen.
 
Tungt kan någon säkert tycka.
Jag tycker att det är bra.
För i ytans kultur, där så mycket handlar om hur jag synliggör mig själv och mitt liv, behöver vi det som för oss mot djupen i livet.
Det som tar mig själv och det liv jag lever på djupaste allvar.
Det som säger att jag spelar roll.
Att mitt liv har en mening.
Även om jag inte kan visa upp det på facebook.
 
Samtidigt med bibelns texter och teman så når oss egentligen samma budskap via medierna.
Som när SVT:s reporter kallar bränderna i Kalifornien för en Apokalyps.
Kanske vet hon då att ordet betyder avslöja eller avtäcka.
Att det oftast används om filmer, böcker och bibeltexter som på olika sätt skildrar tidens, eller världens, slut.
Ofta i dramatiska, färgstarka och ibland, skrämmande scener.
 
Så vad avslöjar de fruktansvärda bränderna i Kalifornien?
Kanske att det plötsligt kan hända.
Att det oväntade faktiskt kan inträffa.
Att livet ställs på sin spets.
Och att vi som människor med all vår kunskap och teknik ändå står handfallna inför naturens krafter.
Liksom i Jesu liknelse; en påminnelse om livets allvar.
 
Men i Jesu liknelse är poängen ändå inte att skrämmas.
Bilden är ju fylld av glädje och förväntan!
Det är bröllopsfest på gång.
Det är brudgummen man väntar.
Det är evangelium också i apokalyptiska tider.
Det är den gode herden som en gång ska återvända.
Han som är fylld av nåd och sanning.
Någon att längta efter.
 
Det är också tonen i många av Dan Rosengrens sånger som vi får lyssna till på söndag.
Då firar vi gudstjänst kl 18.00 med nattvard och många sånger för öra, själ och hjärta.
Medverkar gör Dan Rosengren (musiker och lärare från Huskvarna) och dottern Alicia, Andreas Sköldmark m fl
 
Efter gudstjänsten smörgåsfika i församlingsvåningen.
Välkommen!
 
 
 
 
 
 
/andreas sköldmark
pastor