Åtminstone en gång om året så kommer de.
Frågorna om det eviga.
Om döden.
Om himlen.
Om vart vi är på väg.
Ses vi igen?
Kommer vi att känna igen varandra?
Kommer alla till himlen?
Hur gamla är vi där?
Frågorna är många.
Ofta finns de redan där.
I våra inre djup.
Sällan ger vi dem tid.
Nästan aldrig.
Därför är Allhelgonahelgen en gåva!
För en del är det förstås jobbigt.
Helst vill man inte tänka på döden.
Man påminns om sorg och saknad.
Sår rivs upp.
Skuld kanske tynger på nytt.
Men också det tror jag är nödvändigt.
Ältandet är en del av vår sorgevandring.
Saknaden är baksidan av något gott.
Skuld något som behöver komma i ljuset.
Allhelgonahelgen behövs.
Särskilt i en tid när så många av oss möter döden mer än någonsin.
I deckarfloden.
I nyhetsforsen.
I datorspel och tv-serier.
I dystopiska filmer om mänsklighetens undergång.
Och nästan alltid är döden något skrämmande, våldsamt och otäckt.
Då är det lätt att man inte ser.
Att döden nästan alltid är skön.
Som när man får somna in, trött efter en lång dag.
För många är den en efterlängtad vän.
För den som tror är den inte ett slut.
Utan en dörr till något nytt.
”Jag dör inte – jag träder in i livet”.
Om den tron vill vi berätta i allhelgonatidens gudstjänster.
Välkommen till:
- lördag kl 18.00
En himmelsk kväll
Musikandakt med toner, ord och tankar om himlen.
Rosie Gard, Andreas Sköldmark m fl - söndag kl 10.00
I evigheters evighet
Nattvardsgudstjänst
Andreas Sköldmark m fl
sång av Gunvor och Kjell-Olof Hederos
/andreas sköldmark
pastor
