Hej kyrkfamiljen!
Som flera av er vet har jag under året gått bibelskola på Götabro utanför Örebro. Just nu sitter jag i 35 gradiga Zambia där jag gör min tremånaderspraktik. Det känns som att jag kom hit förra veckan men nu har redan två månader gått. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur det skulle vara att leva här, det är så stora kontraster mot Sverige och vardagen hemma – på alla sätt. Vi bor i en by som heter Mpongwe som ligger ett par timmar utanför den större staden Ndola.
I byn finns ett relativt stort missionssjukhus där jag har förmånen att få jobba på förlossningen. Med den lilla vårdutbildning jag har var jag beredd på att få hjälpa till, men inte trodde jag att jag skulle få göra så här mycket. Jag tar prover, skriver in patienter, gör undersökningar & assisterar förlossningar och kejsarsnitt. Under senaste veckorna har jag till och med fått förlösa på egen hand då barnmorskorna tenderar att lämna mig ensam på salen.
Jag har även fått vara med och vaccinera spädbarn på sjukhuset & ute i byarna. Det är fantastiskt att få jobba på förlossningen, även om vissa saker är tuffa att se. Någon sa till mig att 80% av dem som avlider på sjukhuset här hade överlevt med svensk sjukvård, vilket talar för sig självt. Det finns stora behov av hjälpmedel, läkemedel, renovering & personal.
När jag inte jobbar sitter jag gärna under bananträdet och andas afrikaluft. Eller är med och sjunger i kören som jag fått haka på. Gudtjänsterna här nere är fyllda av sång, dans & mycket glädje. Folket i byn är så varma och gästfria. Dem skrattar mycket, både med och åt oss.
Jag konstaterar varje dag att Gud är så god som låter mig vara här den här våren. En sak som Gud talade till mig om alldedes i början när jag kom hit var att han varit här före mig. Innan jag kom hit kunde han redan namnet på varenda människa i den här byn. Han vet behoven. Jag behövde inte ta med Gud hit, han tog mig hit & visade mig att han har full kontroll – inget hänger på mina axlar. Den insikten ger en sån vila och glädje i att tjäna. Jag inspireras av hur människor verkligen lever hela sina liv med ett sådant Jesus-fokus. Det är så självklart här – att Gud är den ende.
Det är fantastiskt hur man kan åka till andra sidan jordklotet och fortfarande känna igen tonen av vår Gud samtidigt som allt är så totalt annorlunda. Och för mig blir det så tydligt att Gud verkligen är densamme här i Mpongwe som hemma i Equmeniakyrkan Kaxholmen.
Jag är så tacksam för förbön. Be också för Mpongwe, sjukhuset & församlingen här.
Kramar från mig
Maja Folkesson
