Jesus återvänder hem och talar i sin hemkyrka.
Eller rättare: hemsynagoga.
Det han säger är bra.
Riktigt bra.
De som lyssnar häpnar.
Wow!
Men sen kommer liksom ett men.
Men är inte detta snickaren Josefs son?
Har inte hans systrar lekt på våran bakgård?
Var har en sån enkel man fått detta ifrån???
Så konstaterar Jesus lite nytert: Ingen blir profet i sin egen hemstad.
Och jag hör honom säga att det inte är så lätt att känna igen Jesus i det välbekanta, vardagliga.
Det är liksom lättare att tänka att han finns ”där borta”.
Om jag bara går till en annan kyrka.
Eller är på läger någon annanstans.
Eller en konferens.
Eller om vi hade en annan pastor.
Eller kanske när livet blivit lite bättre…
Då – då skulle jag säkert uppleva att Jesus finns och bryr sig.
Men han kommer hem.
Hem till dig.
Till det välbekanta och vardagliga.
Vågar jag tro det – på riktigt?
För bara om jag tror det kan jag få syn på honom.
Och vågar tro att han ser mig.
Och oss.
Välkommen till gudstjänst på söndag.
Det handlar om att vara sedd.
Centralt i gudstjänsten finns Markusevangeliet och tankar ur en gemensam läsning.
Medverkan av Frida Hellsing, Julia Wernholt och ungdomar.
Stringbrothers sjunger.
Utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.
Kyrkfika efter gudstjänsten.
/andreas sköldmark
pastor
