Hebreerbrevets författare skriver så om Guds ord.
Att det är levande och verksamt.
Jag tänker att det betyder att något händer när vi möter bibeltexterna.
Alltid.
Fast förutsättningen är förstås mötet.
Att jag är där.
Inte någon annanstans i tankar eller kropp.
Det är jag ganska ofta.
Inte närvarande.
Men när jag är det.
Då händer något i mötet.
Alltid.
Det är spännande.
Och ibland lite skrämmande.
Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. (Heb 4:12)
Equmeniakyrkan nationellt har ett Markusår.
Vi utmanas att läsa Markusevangeliet.
Tanken är nog att vi ska läsa bibeln över huvud taget.
Vi vill delta i det här i Kaxholmen.
Att återta den titel vår rörelse gavs i begynnelsen: Läsare.
Egentligen inte för läsandets egen skull.
Utan för att vi i orden inte bara möter oss själva och vårt eget liv.
Utan framför allt Jesus.
Hebreerbrevets författare fortsätter:
Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.
Söndagens gudstjänst vill lyfta fram bibelläsandet.
Gideoniterna – bibelspridarna – är på besök.
Några röster ur församlingen delar tankar.
Vi firar nattvard och det är söndagsskola.
Välkommen!
Medverkande:
Anders Nordin, Lisbeth Rubensson, Alice Ask m fl.
Kyrkfika i vanlig ordning.
/andreas sköldmark
pastor
