På söndag är det konfirmationshögtid i Equmeniakyrkan.
Vi har kallat gudstjänsten ”på väg”.
Därför att konfirmanderna är det.
Därför att vi alla är det.
Därför att Gud är det.
Att vara människa är att vara på väg.
Mot vad?
Ibland undrar jag det, om mig själv eller de jag möter.
Just nu svarar jag själv på den frågan – jag är på väg… hem.
Hem till mig själv.
Om det handlar mycket i livet om.
Att hitta hem till sig själv.
Till platser där jag får vara bara jag.
Utan de roller andras förväntan på mig skapar.
Men också hem till Gud.
Där Gud får vara bara Gud.
Evig kärlek och närvaro.
Om det har konfatiden handlat om.
Men självklart betyder konfirmationen inte att man kommer fram.
Den är en del av vandringen – av att vara på väg.
En gång tror jag vi alla kommer hem.
Bara Gud vet när och hur.
Det är det som gör vägen så spännande.
Välkommen att dela konfirmationshögtiden med ledare och konfirmander!
Det är högtid, glädje, nattvardsfirande och tårta.
Välkommen att vara på väg – medveten om att Gud alltid är på väg – till oss!
/andreas sköldmark
pastor
