Jesus far upp till himmelen.
Om det handlar Kristi himmelsfärds dag.
Detta är kanske det jag har allra svårast för att se framför mig.
Han är hos sina lärjungar efter uppståndelsen.
Talar till dem.
Om att de ska få kraft – hjälparen ska komma.
Om att de ska berätta om honom.
Göra människor till lärjungar enligt Matteus.
Men så börjar han sväva…
Lyfts mot höjden:
Där ett moln väntar och sedan far iväg med honom.
Som ett himlens expresståg.
Det är inte lätt att föreställa sig.
I alla fall tycker inte jag det.
Men jag tycker om det som kommer sedan.
När lärjungarna står där och stirrar mot himlen.
(Vilket jag också skulle gjort om det gick till som bibeln beskriver det!)
Så är där plötsligt två män i vita kläder.
(Bibelns sätt att skildra änglar.)
Och de frågar: ”Varför står ni och ser mot himlen?”
Och så vänder de liksom lärjungarnas blick från himlen.
Till den värld som nu är deras.
Dit ska Jesus en gång komma tillbaka.
Men till dess är det där de har sin uppgift.
Det mot världen, den alldeles vanliga verkliga världen, som de ska ha sin blick vänd.
Dit kommer hjälparen.
Där får de kraft.
Där ska de vittna och göra lärjungar.
Dan 7:13-14
Ef 4:7-13
Joh 17:1-8 och Apg 1:1-11 (som läses varje år)
Ps 110
Välkommen till gudstjänst på söndag.
Lars-Bertil Florén, under många år föreståndare på bibellinjen på Södra Vätterbygdens Folkhögskola, talar och sjunger.
Det är utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.
Kyrkfika som vanligt.
/Andreas Sköldmark
pastor
