Jag tänker på insändaren jag läste.
Mamman som skrev och berättade att hon vill ge sin dotter något annat än hat och förakt.
Så hon sa om president Trump ”att han var en man med mycket makt som nog gjorde så gott han kunde”.
Det hade varit lättare att tala illa om honom.
Det tror jag både mamman och jag tycker.
Men hon skriver också att när hon sagt de där orden så kändes det bättre, liksom lite renare, inuti hennes eget bröst.
Jag tänker att det gör det när man går kärlekens väg.
Det är rubriken för kommande söndag i kyrkoåret.
Kärlekens väg.
En inbjudan och en utmaning.
En väg att söka för den som längtar efter riktning i livet.
En väg att faktiskt gå för den som vill och vågar.
En väg som förändrar både vandraren och den hen möter.
En väg där det känns bättre, liksom lite renare, inuti bröstet.
Men en väg som inte är enkel.
Vare sig att gå eller att finna.
TiIll det behöver vi hjälp.
Både av Gud och människor.
Han som säger ”jag är vägen” har lovat att gå med.
Kyrkan erbjuder oss ressällskap på den vägen.
Välkommen till gudstjänst på söndag – fastlagssöndagen!
Läs gärna texterna innan:
Höga v 8:6-7
2 Kor 5:14-21
Mark 10:32-45
Ps 86:5-11
Medverkar gör Frida Hellsing, Anna-Clara Lann m fl och Dan Palmér sjunger.
Det blir kyrkkaffe i omsorgsgrupperna – alla är välkomna oavsett om man tillhör en grupp eller inte.
