Lite märkligt är det väl ändå?
Att första advent är den största kyrkogångsdagen i vårt land.
I det genomsekulariserade Sverige så söker sig plötsligt så många människor till våra kyrkor.
Tar sig tid.
Vill vara med.
Vad är det som drar?
Bered en väg och Hosianna i en tonart som nästan ingen kan sjunga i längre?
Berättelsen om Jesus som rider på åsnan?
Första adventsljuset?
Predikan?
…..
Jag vet förstås inte.
Och jag tänker att svaren är många.
Kanske lika många som vi är som kommer till kyrkan på första advent.
Eller så är svaret något så svårdefinierat och ordlöst.
Som en längtan.
En längtan efter gemenskap.
Och hopp.
Många är vi som saknar det.
Den känslan som bara infinner sig när vi är många tillsammans.
Och förenas av något.
Eller av Någon.
Som inte bara är den snabbt övergående glädjen över Marcus Bergs snygga mål i landslaget.
Eller om Frida Karlsson skulle slå Terese Johaug på 10 km fri stil.
(vilket skulle vara en något mer långvarig glädje för mig)
Utan den känslan som bor i att vi är många tillsammans som delar något. Något som berör djupare.
På allvar.
Riktigt viktigt.
Att tillsammans få tro på något och Någon.
Söka en gemensam väg.
Dela förtvivlan och hopp.
När jag sjunger med i Bered en väg för Herran på söndag
så tror jag det är det jag längtar efter.
Som drar mig till kyrkan.
Gud och du och jag.
Tillsammans.
Så välkommen till adventsgudstjänst på söndag.
Det blir körsång, Bered en väg, Hosianna, Konkarongen, Predikan och en god glad gemenskap!
Medverkar gör Frida Hellsing, Andreas Sköldmark, Roger Siverth, Ann-Britt Björnlinger m fl Söndagsskola och Klubb 10.12 för barn. Sång av en kör under ledning av Birgitta Häggström
Och ett lite extra gott kyrkfika!
Läs gärna söndagens texter i förväg. Det fördjupar din erfarenhet.
Sak 9:9-10
Upp 5:1-5
Luk 4:16-23 och Matt 21:1-9 (som läses varje år)
Ps 24
/andreas sköldmark
pastor
