Jag försöker
att inte säga det.
”Ta vara på den här tiden –
för den går så fort”.
Vi hörde ofta
när barnen var små.
Och visst gick den tiden fort,
ibland för fort,
Men de käcka tillropen,
av god vilja,
hjälpte inte.
Vid ungefär samma tid
ljöd också ropet:
Carpe Diem!
Fånga dagen!
Ur filmen Döda poeters sällskap.
Och det ekade i mångas liv.
Men inte heller det hjälpte.
Snarare gav det kramp.
Och kanske en aning stress.
Hur?
Hur kommer jag ikapp?
Hur fångar man dagen?
Den rinner ju liksom
mellan fingrarna.
På söndag är temat i kyrkoåret:
Vaksamhet och väntan.
Kanske andas det något av samma känsla:
Var vaksam!
Håll dig på tå!
Slappna inte av!
Också det kan kännas krampaktigt.
Bli en stress.
Har jag olja i min lampa?
Men texten för söndag
berättar också
om en brudgum
som kommer.
Kommer till oss.
Det är Guds väg.
Till oss.
Från skapelse
till inkarnation
till återkomst.
Gud på väg
till oss.
En gång,
och alltid
och nu.
Då handlar det inte så mycket
om att fånga
som att ta emot.
Att inte i kramp
knyta händerna
utan hålla dem öppna
för den Gud
som alltid kommer.
I Equmeniakyrkan är söndagens gudstjänst avslutning
på ”8 dagar med vägledning till tro och liv”.
Rubriken för gudstjänsten är: Guds rike är inom oss.
Också något
att ta emot.
Medverkar gör Lena Bergström (pastor, evangelist, retreatledare och klimataktivist) Andreas Sköldmark m fl
Sång och musik av Dan Palmér och Birgitta Häggström.
Söndagsskola.
Efter gudstjänsten välkommen att stanna kvar på kyrkfika.
Gudstjänsten sänds också via Youtube: Equmeniakyrkan kaxholmen.
