Ibland faller saker saker samman.
Alltså inte att det rasar – utan att det lägger sig fint tillsammans.
Så att man inte kan låta bli att tänka att Någon väver.
Att det är en fingervisning.
(Om man nu inte väljer att tro att det sker av en slump).
I vilket fall känns det så med söndagens tema och vår egen rubrik på fastetiden.
På söndag är det fastlagssöndagen och kyrkoårets tema är Kärlekens väg.
Vår rubrik på inbjudan till fasta är: Modet att avstå.
Jag tänker att de hör samman.
Att de kamrater på den väg som för till livet.
För kärlek är att avstå.
Och att avstå är att gå kärlekens väg.
Det är förstås lite på tvärs med denna världens sätt att tänka.
Där vi hela tilden ska lägga till.
Bygga på.
Förmera.
Köpa mer.
Men den kärlekens väg Jesus bjuder in till går i motsatt riktning.
Mot enkelhet.
Och helhet.
Kanske är det just det Jesus menar när han i söndagens text talar om att ”denna världens härskare ska fördrivas” –
i samma andetag som han talar om att han ska avstå sitt liv.
Inte så lättsmält kanske.
Men en inbjudan till en väg.
Som inte är så enkel att gå.
Den är smal och man får vandra varsamt.
Men någon har gått före.
Och ingen av oss går ensam.
Välkommen till nattvardsgudstjänst på fastlagssöndagen.
Som en väg till egen reflektion och gudstjänstens fördjupning – läs gärna texterna innan:
Est 4:12-17
1 Tim 2:4-6
Joh 12:20-33
Ps 86:5-11
Medverkar gör Andreas Sköldmark, Anders Sandberg. Pelle Tengblad och Tomas Udin med sång och musik.
Söndagsskola och kyrkfika.
/andreas sköldmark
pastor