Vi säger så ibland.
”Det är något att hålla i när åskan går”.
Och menar då att vi funnit något fast i tillvaron.
Något att luta sig mot när livet svajar.
Vad är håller du i när åskan går?
På söndag så står korset i centrum av gudstjänsten.
(Liksom lite i förväg eftersom det blir än tydligare i påskhelgen).
För mig är det något att hålla i ”när åskan går” i mitt liv.
De där gångerna det blir tydligt att jag själv inte räcker till.
När självrättfärdighet och självförtroendet och självkänslan rämnar.
När själva självet sjunker samman.
Då står korset där.
Inte som ett avrättningsredskap.
Inte som en dom.
Utan som ett livets tecken.
Försoningens tecken.
Ett hoppets tecken.
Inte så att jag kan säga att jag förstår vad det handlar om.
Det där med Jesu död och uppståndelse.
Det där med försoningen.
Utan som något att hålla om.
Något att hålla om och viska som rövaren; tänk på mig, Jesus, när du kommer med ditt rike…
Välkommen till nattvardsgudstjänst på söndag.
”Försoningen” är kyrkoårets tema.
Förbered dig gärna genom att läsa texterna i förväg:
4 Mos 21:4-9
1 Joh 1:8-2:2
Joh 3:11-21
Ps 103:8-14
Andreas Sköldmark, Anders Nordin m fl medverkar. Det är söndagsskola och kyrkfika efter gudstjänsten.
Är du i Equmeniakyrkan för första gången så bjuder vi på fikat!
/Andreas Sköldmark
pastor
